- Bilder som dödar, utställningens namn, är en referens till författaren William Burroughs, som en gång uttryckte att han skulle vilja formulera en dödlig mening. Det enda jag lyckats med är att skrämma gamla tanter så att de springer ut från gallerierna!

Den ökände amerikanske fotografen Charles Gatewood ställer ut bilder på Galleri Thomas Ehrngren i Stockholm. Fyra decenniers dokumenterande av udda existenser i sexuella subkulturer och samhällets yttre kanter. I Gatewoods värld finns knappt någon normalitet - han har pendlat mellan att dokumentera ytterligheter som Wall Street, piercingförespråkare, transvestitkarnevaler och tatuerade foster.

- Jag lockades tidigt av det udda, berättar Gatewood. Då jag började fotografera på allvar i New York gjorde jag allt: reklamjobb, porträtt, fotojournalistik. Men under det sena 70-talet förändrades mitt liv drastiskt. Jag skiljde mig från min fru och levde minst sagt utsvävande tillsammans med transvestiter, knarkare, brottslingar och sexuella äventyrare. Och jag fotograferade allt.

Historien om Charles Gatewood börjar, märkligt nog, i Stockholm. I mitten av 60-talet kallade militärmakten i USA in unga män i parti och minut. Vietnamkriget fick många oliktänkande att gå under jorden och Sverige blev ett populärt flyktmål. Gatewood studerade sociologi vid universitet på Wennergren Center. Han studerade dessutom fotografi i gruppen kring Svante Hedin och Allan Lundberg och fick senare anställning som kopist hos nyhetsbyrån AB Text & Bild.

- Självklart hade jag ju också hört talas om de svenska flickorna, skrattar Gatewood. Men det visade sig att de var mycket blygare än de amerikanska! Så jag jobbade mycket i stället, lyssnade på jazz på Gyllene Cirkeln och trivdes utmärkt. Jag fotograferade Ornette Coleman, Duke Ellington, Ella Fitzgerald och Bob Dylan för Text & Bild, för att nämna några.

Då Gatewood tröttnat på det kalla klimatet och längtat nog efter det öppna amerikanska sinnet, drog han vidare till New York. Med sig i bagaget hade han sina svenska fotografier. Bilden han tagit på Bob Dylan vid en presskonferens i Stockholm såldes och gjordes till en affisch som krängdes i makalösa 700 000 exemplar!

- Det var en fantastisk upplevelse, minns Gatewood. Det sporrade mig att fortsätta. New York höll dessutom på att explodera i slutet av 60-talet. Överallt var det politiska möten, långhåriga hippies och kärleksmanifestationer blandat med kravaller. Jag dokumenterade så mycket jag kunde och fick in bilder i New York Times, Time, Harpers Bazaar, Rolling Stone, Business Week och många andra tidningar.

Charles Gatewoods första bok, Sidetripping, kom ut 1975 och innehåller foton från perioden mellan 1966 och 1975. Bilderna präglas av samhälleliga iakttagelser. I en av bildtexterna skriver William Burroughs "Det som händer i Amerika i dag är något som aldrig hänt förr: Total konfrontation". Detta till en bild av en Chicago-konstapel som spottar i en soptunna märkt "Din stad - håll den ren!".

- Jag sökte hela tiden en social kommentar, oavsett om jag visade mörka barer, politiska kravaller, fattigdom eller dekadens. Man kan tydligt se min fascination för det psykosexuella i boken. Mer av den varan blev det sedan, skrattar Gatewood.

Fetischklubbar, S/M-hålor, barer i gråzonen, piercing- och tatueringsstudior blev Gatewoods andra hem under de kommande tio åren. Han arbetade frenetiskt, blev alkoholiserad och beroende av droger. Skilsmässan lät inte vänta på sig och ett av skälen frun angav var att makens fotografier var "bortom anstötliga"!

- Mitt tillstånd hjälpte mig att smälta in i dessa världar, förklarar Gatewood. Jag älskade människorna jag fotograferade och ville befinna mig i samma flytande utanförskap som dem. Men på ett kreativt plan var jag för det mesta klar och fokuserad. Jag ville till exempel aldrig hålla på med porr. Jag ville utforska den svartvita filmens potential och låta den porträttera en fantastiskt kontrastrik undre värld av utforskande, desperat eller medvetet.

Sedan 15 år tillbaka är Charles Gatewood helt nykter och tränar regelbundet. Hans fokus i livet är dock detsamma som förr - att med kamera och numer även med videokamera dokumentera det bisarra, det sexuella och det avvikande. Där det till exempel i Diane Arbus fotografier finns ett distinkt distanserat och estetiserat betraktande av dvärgar, missfoster, cirkusfolk och andra, ligger det Gatewood närmare att kasta sig huvudstupa rakt ned i lejonkulan.

- Vid vissa tillfällen ser jag mig själv som en slags antropologisk performancekonstnär som i trans dansar runt kring dessa fascinerande människoöden. Numer blir jag bara hög på den energi jag upplever i dokumentationens ögonblick. Att ta den typen av bilder som jag gör får mig faktiskt att bli upphetsad.

Gatewoods antropologiska attityd och arbetet med många böcker och utställningar har gjort honom till en av världens mest respekterade fotografer trots (eller kanske tack vare) att bilderna oftast föreställer nakna och minst sagt udda människokroppar. Bland annat har han förärats med prestigefyllda Leica Award of Excellence och undervisat vid ett flertal universitet i USA.

- Jag har levt ett fantastiskt liv och är mycket tacksam över att ha fått startskottet just i Sverige, fortsätter Gatewood. Jag skulle gärna komma tillbaka fler gånger och undervisa och se om jag känner igen mig. Jag letar dessutom fortfarande efter min drömkvinna: Flickan i Maraboureklamen 1964!

---

Galleri Thomas Ehrngren, Luntmakargatan 74, Stockholm.
Webbadress: http://www.thomasehrngren.com

Utställningen håller på till och med 20/1 2002.
Öppet fredag-söndag, klockan 12-16.

Text: Carl Abrahamsson