Japans sexindustri omsätter, enligt Far Eastern Economic Review, lika mycket som landets försvarsbudget. I storstäderna och i Tokyo främst finns en uppsjö av företeelser västerlänningar sällan ens skulle kunna komma på i fantasin. Den senaste trenden som nu växer kraftigt är att vanliga japanska män, kvinnor och par går till speciella kaféer för att koppla av. Det speciella med kaféerna är att det på stora anslagstavlor visas vem man kan ha sex med just för tillfället!

De stressade japanska kontorsarbetarna tar en kopp kaffe, begrundar det som erbjuds och betalar sedan ca 500 svenska kronor för att ge sig in i speciella rum för att träffa den person de valt. För kvinnor kostar kalaset ingenting och detta har visat sig vara en smart policy från kaféägarnas sida - att besöka ett "parkafé" med eller utan väninnor har blivit trendigt och populärt bland unga japanskor. Vilket i sin tur gjort det minst lika trendigt och populärt bland japanska män.

På anslagstavlorna fäster de närvarande information och fotografier av sig själva, i hopp om att en fullständig främling ska välkomna dem till en privat rendezvous utan frågor och utan svar. I det att den japanska ekonomins storhetstid tycks förbi, ökar omsättningen inom sexindustrin. Många japaner tycks nu föredra att träffa "vanliga" människor precis som dem själva. Kanske är en okomplicerad sexualiserad vardag det mest spännande som finns i ett land där alla typer av extrem eskapism redan finns tillgänglig? Kanske lättar det extra mycket på det japanska disciplin- och protokolltrycket att veta att den man träffar är där av exakt samma anledning som en själv?