Fusionen mellan Telia och Telenor blev som bekant aldrig av. Affären strandade och man valde att prioritera andra former av bolags- och affärsutveckling i stället. I processen, som innebar långt arbete av analys, strategi, ekonomisk planering med mera, stod det klart att man inom Näringsdepartementet inte hade den kompetens som behövdes för att kunna förhandsgranska den kommande storaffären.

För att kunna hantera frågor som kräver expertis anlitades sålunda konsulter. En av dessa var Goldman-Sachs, internationella finans- och affärskonsulter. I ett avtal från den 18 januari 1999, skrivet på företagets svenska brevpapper, kom man överens om att Goldman-Sachs skulle få tio miljoner dollar vid en fusion mellan Telia och Telenor.

Detta förutom löpande kostnader och så vidare. Det stod också klart att Näringsdepartementet var skyldigt att betala all moms och skatt på transaktionen. Avtalet signerades av Dag Detter från Näringsdepartementet och Trevor Nash från Goldman-Sachs. Departementsrådet Dag Detter bemyndigades att teckna avtal för Näringsdepartementet av Statsminister Göran Persson och dennes statsråd vid ett möte den 18 mars 1999, alltså två månader efter att avtalet presenterats och adresserats till Detter.

Återigen: Fusionen mellan Telia och Telenor blev som bekant aldrig av. Ändå betalades den 14 januari 2001 ut 10 212 404 $ till Goldman-Sachs engelska kontor, baserat på en faktura daterad den 26 oktober 1999 (från det engelska kontoret). Summan, de tio miljoner dollarna, härrör från avtalet och resten specificeras som löpande kostnader under de månader Goldman-Sachs faktiskt var aktiva som konsulter.

Första frågan är naturligtvis varför beloppet betalades ut till Goldman-Sachs. Enligt avtalet skulle det ju endast betalas ut om någon affär mellan de skandinaviska telejättarna genomfördes. Följande frågor är varför ingen skatt eller moms betalats på beloppet av Näringsdepartmentet, varken i Sverige eller England. Avtalet är skrivet på Goldman-Sachs svenska filials brevpapper, på vilket ett svenskt registreringsnummer framgår.

Undersökningar av ärendet ger ett svar från Riksdagens revisorer om att "Upphandlingarna (av konsulttjänster) uppvisade stora brister". Detta är väl tämligen uppenbart, då ett svenskt departement ger bort nästan etthundra miljoner kronor till ett utländskt företag trots att man inte behöver enligt det avtal som förelegat! Och detta utan att betala varken skatt eller moms på det hela ...

Alla som tycker detta luktar förskingring och en rad skattebrott får gärna räcka upp handen ... Förutom de redan ställda frågorna ovan, kanske man vågar dryfta sig att ställa den avgörande kritiska frågan: Vem på Näringsdepartementet har gjort sig en rejäl hacka på denna bisarra skumraskaffär? För det är väl knappast troligt att regeringen uppmuntrar sina departement att bara ge bort sina pengar hux flux ...?

Om du själv vill granska hemligstämplade departementshandlingar och andra dokument härrörande från denna affär, ta en titt här: http://www.flashback.se/ndep.pdf.