Det första offret i ett krig är sanningen, det känner vi alla till. Att sanning som begrepp i dessa tider är mer flexibelt och dynamiskt än någonsin kan vi också skönja genom att till exempel titta på tv-nyheterna. I den nuvarande konflikten mellan USA och världsterrorismen börjar det komma fram fakta som inte riktigt talar till den amerikanske presidentens fördel. Vem företräder han egentligen? Det amerikanska folket eller sina egna krassa intressen? Och vilket inflytande har pappa Senior på sin son? Det vore väldigt tacksamt om situationen vore så enkel som medierna vill påskina, så enkel som den amerikanske presidenten formulerade det dagarna efter WTC-incidenten: "Man är antingen för USA eller för terrorismen." Det behövs dock inte mycket efterforskning för att inse att gränserna för vad som är vad är mycket flytande ... Och att familjen Bush i flera generationer skapat egna förmögenheter på att förhandla och göra affärer med just USA:s fiender. Den nuvarande presidentens farfar, Prescott Bush, hade genom sina styrelseuppdrag i investmentbanken Brown Brothers, Harriman, en ledande roll bland de stora amerikanska företag som öppet stödde Adolf Hitler. Inte bara i uppbyggnadsskedet av det tredje riket utan även hela vägen in i andra världskriget. Företag och familjer som Rockefeller, Dupont, Morgan och Ford kunde genom Brown Brothers, Harriman komma i kontakt med tyska bankgiganter som Fritz Thyssen och etablera investeringsunderlag och konkreta affärer. Då kriget brutit ut kunde amerikanska myndigheter inte hålla locket på, mycket till dessa industrialisters förtret. New York Times och Wall Street Journal kunde meddela att det Bush-styrda konglomeratet "tagits i förvar" så länge Tyskland var att betrakta som en fiende. Nuvarande presidentens far, George Bush, ville förmodligen inte vara sämre än sin far. Sedan han blivit president i januari 1989, kom den före detta CIA-chefen att vara inblandad i en mängd suspekta och olagliga transaktioner och aktioner. Ingen har väl glömt "Contragate", där Bush Sr. var inblandad i kokainaffärer för att bekosta ett krig i Centralamerika som ingen myndighet i USA godkänt. Det handlade inte bara om snabba affärer mellan knarkhandlare, utan om ett konkret agerande på "fältet", där stora mängder kokain dumpades till langare i Los Angeles, så att de skulle kunna översvämma Los Angeles med crack. Två flugor i en smäll, kallas det: Fullt med svarta pengar att köpa vapen för, och dessutom en grogrund för det senare politiskt så populära "kriget mot droger". Från det att Bush Sr. blev president 1989 fram till dess att kriget mot Irak bröt ut 1990, såg han till att Saddam Hussein fick ökat stöd på många olika sätt. Med en officiell förklaring om att USA gärna skulle se en mer stabil situation i området (detta strax efter kriget mellan Iran och Irak), pumpades pengar och materiel in i landet, som rustade sin armé och förberedde sin offensiv mot Kuwait. Ett stort antal amerikanska företag sålde materiel och tjänster via banken Banca Nacional del Lavoro, en stor italiensk bank med amerikanskt kontor bland annat i Atlanta. Cirka 5 miljarder dollar pumpades in i reda pengar. Säkerheten var bland annat fonder bestående av amerikanska skattepengar. Cirka 2 miljarder dollar "försvann" och har sålunda hamnat på de amerikanska skattebetalarnas skuldlista. Trots varningar från privatpersoner och myndigheter om att Irak väldigt konkret förberedde för krig och oegentligheter, fortsatte stödet från amerikanska företag ända fram till veckan före Kuwait-krigets utbrott. 1988 såldes till exempel 19 behållare med mjältbrandsbakterier till Irak via The American Type Culture Collection i Maryland, samma plats där även den amerikanska arméns bakteriologiska krigföringsexperiment utfördes. Det spekuleras nu i huruvida det är samma mjältbrandsodlingar som smugglats in i USA igen och därifrån nu sprids till privatpersoner, politiker och medieföretag. En spindel i det internationella krigshandelsnätet är The Carlyle Group, ett investmentbolag värderat till ca 12 miljarder dollar. Gruppen specialiserar sig på all typ av internationell handel med krigsmateriel. Den nuvarande presidentens far betraktas som gruppens främste ambassadör tack vare sina fina diplomatiska kontakter sedan presidenttiden. Styrelsen består främst av republikanska före detta presidentmän som t.ex. Frank Carlucci (Reagans försvarsminister) och James Baker (Inrikesminister under Bush Sr.). Man har ägandeintressen i cirka 150 företag över hela världen. I USA har olämpligheten i att presidentens far agerar å The Carlyle Groups vägnar i det att han gör affärer med krigsmateriel påpekats vid ett flertal tillfällen i tidningarna Wall Street Journal och The Judicial Watch. Bush Sr. har ett antal gånger träffat den saudiska familjen bin Ladin, vars "svarta får" Usama, som vi alla vet, är högaktuell i dagarna. Familjen bin Ladin har investerat miljontals dollar i The Carlyle Group. Familjen bin Ladin var för övrigt också den familj som hjälpte den ökände vapenhandlaren Adnan Khashoggi att bli en av världens rikaste män genom att besinningslöst sälja vapen och krigsmateriel till länder och organisationer. Krig är bra för ekonomin. Det är en obönhörlig sanning. I det att de kapade planen kraschade in i Twin Towers i New York, tjänades omedelbart en massa pengar. Vinnarna är alla de som har något som helst intresse av att se krig utveckla sig och bli långdragna. I det att ammunitionslager töms och strategiskt till synes meningslösa bomber släpps, måste nya säljas och köpas. Och tillverkas. Konglomerat som The Carlyle Group gjorde sig förmögenheter redan första dygnet efter den 11 september. En stolt fader gjorde sig en rejäl hacka i det att sonen förklarade den internationella terrorismen krig. Och familjen bin Ladin gjorde sig naturligtvis en hacka de med, inklusive Usama. Var uppmärksam på vad som sägs på tv! I det att amerikanska myndigheter dikterar för tv-bolagen vad de får och inte får säga och visa och där en suddig bild med några sprakande ljuspunkter kallas för "Breaking News", är det uppenbart att journalistik blivit ett synnerligen formbart begrepp. Den bästa frågan i alla lägen av internationell kris är "Vem tjänar på det här?". Oavsett vad du som person tycker om ditt eller datt eller hur du känner för det eller det folket, finns det alltid någon bakom som drar i trådarna och attraherar båda sidors krigskassa. Det är inte osannolikt att The Carlyle Group och familjen Bush dyker upp förr snarare än senare i sammanhanget i fråga!