En diskussionslista för journalister här i landet ordar numera om huruvida det är lämpligt att visa lämlästade kroppar (foton som visat sig vara tagna från ett officiellt rättsdokument) på Internet. Kul fråga. De flesta tycks veckla in sig i moralresonemang, huruvida fotona i fråga är autentiska, om de är äkta, om de är officiella osv. Kul diskussion. Fult spel. En dokumentärfilm om Timothy Leary:s liv, "Timothy Leary's Last Trip" smygvisades för pressen i USA för ett tag sedan. Filmen slutar med att ett gäng förevigare sågar av Leary huvudet och fryser ned det. Detta återgett med stor detaljrikedom, uppenbarligen ett mycket osmakligt slut. Bilderna framställs som autentiska. Men vänta nu. Vän av subkultur vet ju att Leary ändrade sig i sista stund och istället lät sig kremeras.[1] Är scenen således en fejk? Då måste vi hålla in på moralpaniken och jämföra den med alla andra våldsamma, blodiga scener som visats på TV och bio genom åren. Det blir en hel del. Vem sade förresten att bilder blir värre om de är autentiska, eller äkta, jämfört med teatervåld? Numera ser ju fejken och originalet likadana ut... Ah, journalister. Ständigt beredda att rota reda på sanningen. leta sig fördärvade efter upplysningar som kan tala om för oss *vem* som talar sanning och *vem* som ljuger. Dokumentärens producent vill inte tala om vilken av Learys alternativa hädanfärder som är den verkliga. Ingen tycks veta det. Ingen tycks vilja tala om det heller. Påståendet om kremeringen kan lika väl vara osant eller sant som slutscenen i filmen kan vara ett teaterjobb. Givetvis spelar det ingen större jalle vilken av varianterna som är sann, vad som är fejk och vad som är verklighet. Välkommen till informationssamhället -- saker och ting har förändrats sedan du cementerade din världsbild. Det är bara informationen och diskussionen som är viktig. Inte vad som är verkligt och vad som är påhittat. "The War Game" vill jag minnas att Burroughs kallade det i "The Electronic Revolution", en annan avantgardistisk artikel som nästan ingen brydde sig om att läsa 1970.[2] Det *spelar ingen roll* för massmedierna vad som är sant eller osant, det enda som spelar någon roll är spelet, "The War Game". RÄTTEN ATT FÅ TALA OM FÖR FOLK VAD SOM ÄR SANT OCH VAD SOM ÄR FEJK. Den fjärde statsmaktens makt. Hörde ni någonsin talas om "Schrödingers Katt"? Den stackars katten som var instängd i en låda i ett laboratorium, tillsammans med en giftflaska som när som helst kunde gå sönder och ta död på djuret. Hur ska vi kunna veta om katten lever eller är död? Hur ska vi kunna veta om Learys huvud är avhugget eller uppeldat? Om Palme blev skjuten av en konspiration eller en ensam vettvilling? Det finns bara ett sätt: öppna lådan. Journalisten vill öppna lådan, det är det hans yrke går ut på. Innan lådan är öppen är det ingen mening att definiera katten som död eller levande. Den befinner sig i ett tänkt mellantillstånd. Detta gäller så många vetenskaper. Men vem vill egentligen öppna den där lådan? Är det inte så mycket roligare att bara spekulera om vad som finns inuti, ägna sig åt denna massmediala spekulation år ut och år in? Hur många lösnummer har ni sålt på Palme till dags dato? Det lönar sig inte att öppna lådan. Det är mycket lönsammare att låta bli. *Kan* man ens öppna lådan, och *hur* skall man i så fall tolka innehållet om *det* i sin tur råkar vara svårtolkat? Finns det en låda i lådan och en låda i den likt Kafkas dörrvakter och den ryska Babuschka-dockan? Nej, det finns ingen objektiv sanning. Du kommer aldrig att få veta. Det finns bara provisoriska sanningar och gissningar. Bara tolkningsmönster. Tolkningarna varierar i tydlighet. Informationskällorna kan numera styra tolkningarna och lämna ifrån sig dubbeltydigheter och oceaner med låsta lådor som ingen någonsin orkar bända upp. Retuscherade fotografier, datorframställda verkligheter, redigerade ljudband, dubbelgångare. Allt har blivit så lätt att göra. Den som kontrollerar informationen kontrollerar alltmer även möjligheterna till tolkning. Spelet struntar i alla definitioner på vad som verkligen är sant eller verkligt. Jag vill minnas att den äldre Wittgenstein definierade "verkligheten" som summan av de element som kan fångas i ord utan att definitionerna hela tiden blir flytande. Återigen välkommen till informationssamhället, till det virtuella livet. *Allt* flyter numera. Slut på "The War Game". Fatta det nu. Text: Linus Walleij