Linus Walleij har skrivit följande text, angående CIA:s hackade hemsida:

"Jag kontaktades i förmiddags av en journalist på SvD som bad mig kommentera händelsen. En av länkarna på CIA:s knäckta hemsida går till mig. Jag har inte själv sett sidan (CIA:s alltså), och kan därför inte uttala mig om innehållet. SvD nämnde något om en rättegång i Stockholm, men jag har inte hunnit undersöka saken närmare. Jag har inte läst SvD:s artikel.

Anledningen till att SvD tycker att spåren leder till LTH är enligt SvD att flera av länkarna går till LTH. Möjligen menar man att de som är skyldiga till detta intrång är så korkade att de lämnar visitkort. Till saken hör att journalisterna på SvD medgav att det inte hade någon erfarenhet av sådana här fall.

Anledningen till att min hemsida är länkad är gissningsvis att jag skrivit mycket om svensk hackerkultur, bland annat en bok (Copyright finns inte) och en artikel i den (ö)kända tidningen Phrack. Många hackare har tagit åt sig av dessa publikationer och kontaktat mig, skrivit om mig i andra elektroniska media etc. Kanske tycker de om mig och vill visa sin uppskattning, vad vet jag.

Själv är jag inte särskilt glad. Nu betraktas jag säkert som den mest suspekta datanörden på hela LTH. Jippi. Mitt namn finns i rullorna hos världens största och farligaste säkerhetstjänst. Jippi. Hela Internet är i lågor. Jippi. (Menat som grov sarkasm.)

Till saken hör att jag knappt kan använda en pipe i Unix. Mina erfarenheter av datorer på avancerad nivå begränsar sig till 6502 maskinkod och Borland Pascal. Jag kan inte stava till C. Jag kan inte knäcka en passwd-fil, jag bara vet att det är sådana saker hackers(Not 1) gör. Jag studerar kulturen bland hackers, jag sysslar inte med hacking i denna mening (dvs dataintrång). Inte heller förespråkar jag sådant. Jag har slutat med datorer för att ägna mig åt studier och poesi / prosa. Boken jag skrev var avsedd som ett mindre "adjö" till den tillämpade datavärlden.

SvD antydde tom att jag skulle vara skyldig till intrången eftersom jag varit inloggad då de skedde, enligt SvD någon gång kring midnatt, natten till torsdag. Man har antagligen gjort en enkel finger triad@df.lth.se och konstaterat att jag varit inloggad. Jag träffade petersv på vägen in och vi språkade en smula om problemen att exportera Netscape från Bartlet (en av datorföreningens datorer). Därefter läste jag min mail, c:a 50 brev, och chattade (IRC). Sedan var jag trött och gick hem. Jag loggade INTE in på CIA:s webserver och begick sabotage. Jag förväntar mig att bli trodd. Internet är ganska stort. Det var säkert några hundra tusen eller nån miljon andra användare inloggade samtidigt.

Alla som vet något om datorer inser att detta ligger långt bortom mitt kompetensområde. De som känner mig inser att jag inte skulle göra något så här uppenbart korkat för att exponera mitt ego. Jag har inte heller utfärdat några order om att detta skulle genomföras. Jag tillhör ingen internationell eller nationell terroristorganisation. Jag visste på det hela taget inget om saken innan jag fick mail från Daniel Deimerts på Chalmers i morse.

Jag är bara skakis och så från mina sinnen att jag höll på att bli överkörd av en bil på vägen till LTH för att skriva detta. Jag ser bilder av gråklädda män med svarta solglasögon utanför min dörr som säger "följ med här" och reportrar från Times och Newsweek som kräver förklaringar jag inte kan ge. Jag fattar dimensionerna av det här, och det är INTE kul.

Jag har sagt allt jag vet, och det står jag för.

Vad ska jag göra nu då? Utnyttja tillfället till gratisreklam för den bok jag skrivit? Käfta med media? Vad vet jag. Jag har absolut ingen lust att bli en mediafigur.

Linus Walleij / förbannat skakis, knäsvag. Det känns som jag skulle behöva nån som tröstar mig. (Men tyvärr är inte livet så schysst.) triad@df.lth.se
http://www.df.lth.se/~triad

Not 1: "Hacker" kan betyda mycket, och kommer i olika smaker. Läs min bok för fullständig utredning. Den typ av hackers som här omtalas kallas "netrunners" eller "näthackare" i min översättning.