I över tolv år har EU arbetat för att införa beskattning av sparmedel. Förhandlingarna har ofta varit hårda och särskilt Luxemburg har motsatt sig att lyfta banksekretessen, men den 7 juni gav EU slutligt klartecken för att införa sparandedirektivet från den 1 juli.

Sista hindret som klarades av var en kontroll att alla EU-länder, europeiska skatteparadis och avhängiga territorier har infört jämförbara åtgärder. Enligt EU:s uppgörelse om sparskatten från den 21 januari 2003 ska två parallella system starta. (Starten sköts upp från januari i år till den 1 juli på grund av att alla länder och territorier inte uppfyllt kraven.)

Av EU-länderna inför 22 stycken automatiskt utbyte av skatteinformation gällande ränteinkomster för EU-medborgare bosatta i andra EU-länder. Undantagen är Luxemburg, Österrike och Belgien, som inför en källskatt på 15 procent för icke bofasta EU-medborgares ränteinkomster. De tre länderna skickar 75 procent av skatteintäkterna till respektive hemland och behåller 25 procent.

Från 2007 stiger källskatten till 20 procent och 2010 höjs den slutligen till 35 procent. De tre EU-länderna ska övergå till automatiskt informationsutbyte "om och när" Schweiz accepterar att utbyta skatteinformation enligt de enklare OECD-reglerna. Schweiz har gått med på att införa en källskatt upp till 35 procent.

Schweiz och fyra små europeiska skatteparadis (Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino) inför alltså "likvärdiga" regler. Det gör även avhängiga territorier, som brittiska kanalöarna Guernesey, Isle of Man och Jersey, brittiska karibiska öar Anguilla, Caymanöarna, Jungfruöarna, Montserrat och Turks och Caicos, samt nederländska öar Antillerna och Aruba.