Flashback Forum
» «
Travel Forum
Grundad 1983 Måndag 20 oktober 2014

Flashback: 20 år på yttrandefrihetens barrikader [1983-2003]

25 februari 1983

I februari 1983 startade Jan Axelsson fanzinet Dead or Alive i Norrköping. Målsättningen var ett eget forum för olika typer av musik och kultur. Från att från början ha varit ett renodlat punkfanzine, utvecklades Dead or Alive under 80-talets mitt till ett mångfacetterat underground-fanzine. Parallellt med Dead or Alive startade han i oktober 1983 även Sveriges första skinheadtidning - Skins Magazine.
Jan Axelsson var vid denna tidpunkt 14 år.

Under arbetet med ytterligare ett nytt tidningsprojekt, Mania, började Axelsson mer och mer integrera och använda namnet Flashback. Tonvikten på punk och hårdrock började delas med artiklar om experimentell kultur, droger, udda samhälleliga företeelser, intressanta personer och annat. Samtidigt jobbade Axelsson på olika redaktioner i Norrköping och lärde sig där grunderna för hur man styr ett tidningsskepp. Han ville skapa ett bredare forum än de han tidigare haft. Riktlinjer började nu dras upp för en publikation som skulle innehålla mer än bara vissa typer av musik.

Under 1986-1987 sände Axelsson även piratradio. Hårdrocksprogrammet Metal Heaven spelade bootlegs och liveupptagningar med kända artister. Dessa inspelningar fick han via sin andra nya bisyssla, att köpa och sälja bootlegs via postorderföretaget Metal Tapes. 1987 uppmärksammade den brittiska tidningen Kerrang! att det fanns planer för en ny tidning kallad Flashback. Det kom dock att dröja sex år innan den gavs ut ...

Under produktionsnamnet Flashback Television började Axelsson även arbeta som redaktör och producent för TV-programmet Freak Out mellan 1990 och 1992. Man producerade 20 program om subkulturer, tatuering, satanism och andra kontroversiella företeelser. Han kom i och med detta i kontakt med en mängd människor som aktivt uppmuntrade honom att ta steget vidare och publicera den tidning han arbetat med att förbereda i flera år: Flashback Magazine.

25 februari 1993

Tio år efter det att första numret av Dead or Alive kommit ut, kom så det allra första numret av Flashback ut i februari 1993, i en blygsam upplaga av 300 exemplar. Reaktionen var snabb och alla exemplar såldes på kort tid.

Med blodad tand arbetade han vidare med samma koncept: att presentera udda kultur, människor och företeelser i en vild blandning (gärna med en provokativ attityd som delikat debattkrydda). Nummer två, som gavs ut 1994 i en upplaga av 1000 exemplar, blev även det en stor framgång bland köpare och recensenter.

Flashback var i detta stadium en tidning som fokuserade på subkultur och på nya utvecklingar inom teknologi, kultur och livsstil och som dessutom, genom extensiva adresslistor och recensioner, uppmuntrade till nätverkande och kommunikation både för de som skapar något och för de som vill ta del av något. Uttömmande artiklar publicerades om personer och företeelser knappt några andra media i Sverige hade tagit upp (eller ens kände till). Något liknande förekom inte i Sverige vid denna tid. Frågan är om det finns några andra tidningar i Sverige ens i dag som har Flashbacks attityd av öppenhet, tolerans och, inte att förglömma, konstruktiv provokation.

I samband med utgivningen av det tredje numret av tidningen (1995), som innehöll fler sidor och utkom i större upplaga (1200 exemplar) än de tidigare, började även media i Sverige och utomlands få upp ögonen för Flashback. Man noterade framförallt ett inslag i tidningen där namn, adresser, telefonnummer och annat tillhörande dömda våldtäktsmän i Stockholm 1990-1991 publicerats.

Flashback ville med materialet poängtera och provocera för att väcka debatt och lyckades onekligen i båda sina uppsåt. Poängtera att denna typ av kontroversiellt material kommer från offentliga handlingar som vem som helst enkelt kan begära från Tingsrätten. Och provocera genom att hävda sin rätt att publicera materialet. Att publiceringen väckte debatt i Mediasverige råder det inga tvivel om.

Ett fåtal våldtäktsmän anmälde Flashback och hävdade att de lidit psykiskt, hotats och på andra sätt drabbats av publiceringen. Justitiekanslern avslutade ärendet, pressombudsmannen gjorde detsamma. Efter många turer fram och tillbaka och hetlevrade debatter bl.a. inom journalistkåren, dömdes dock ansvarige utgivaren Jan Axelsson av Svea Hovrätt att betala skadestånd på 50 000 kronor för "psykiskt lidande".

Totalsumman för alla rättegångskostnader inklusive räntor blev närmare 100 000 kronor. Denna utgift balanserades snabbt genom Flashbacks "rättshjälpsfond", dit entusiastiska Flashbackläsare och principiella frihetsivrare donerade belopp från en krona (!) till 10 000 kronor.

Den välkände programledaren Siewert Öholm hotade 1995 stämma Sveriges Television om de, som planerat, skulle uppmärksamma det faktum att Flashback publicerat handlingar från den rättegång i vilken han stod åtalad för våldtäkt. Även stjärnadvokaten Henning Sjöström fördömde Flashback i TV4.

25 juni 1995

I juni lanserades även Flashback som webbplats på Internet, en digital utveckling av den tryckta tidningen. På webbplatsen presenterades arkiv med artiklar och intervjuer, tusentals länkar till andra webbsidor och mängder av unikt material. "Information wants to be free", en slogan Flashback ofta använt som förklaring av sin filosofi, manifesterades på webbplatsen med omedelbar verkan, varje dygn.

Samma dag som man startade webbplatsen, grundades även Flashbacks omtalade nyhetsbrev, Flashback News Agency (FNA). Första utgåvan skickades ut till en entusiastisk skara om 20 prenumeranter! Då detta skrivs (februari 2003), finns över 115 000 prenumeranter, vilket gör FNA till landets största nyhetsbrev.

Responsen på Internetsatsningen var positiv och Flashback växte nu snabbt. Året efter, i februari 1996, gick man därför ett steg längre och öppnade ett webbhotell. Tanken var att kunna erbjuda webbhotellsplats till personer, organisationer och andra som av olika anledningar haft problem att hitta någonstans att ha sina hemsidor. Flashback förklarade klart och tydligt att svensk lagstiftning och generell "netikett" (exempelvis gällande spam) gällde som riktlinjer för sidornas innehåll och de ansvarigas agerande. Några riktlinjer kring frågor om moral, politik, religion och liknande, distinkt personliga åsikter presenterades inte, då detta skulle strida mot Flashbacks patos ("Information wants to be free"). Detta ledde till att Flashbacks webbhotell mycket snabbt blev en blomstrande mötesplats där mängder av oliktänkande individer och organisationer samlade intryck och lämnade uttryck.

Amerikanska nyhetsjätten CNN uppmärksammade 1996 webbplatsen Flashback i samband med att CIA:s webbplats hackats. Då man surfade in på CIA:s webbplats dök endast länksidor upp med länkar till Flashback. Från hackarnas sida var detta onekligen ett sätt att visa Flashback respekt. De skyldiga lyckades aldrig gripas, men lät sig senare gärna intervjuas i den tryckta utgåvan av Flashback, nummer 4/5 (1997).

Upplagan på 5 000 exemplar sålde snabbt slut och antalet prenumeranter ökade kraftigt. Tidningens distributörer i Sverige, samt många av de privatpersoner och företag som blev utan tidning, undrade varför Flashback inte tryckts i fler exemplar. Orsaken var enkel: Ingen, inte ens Flashback, hade väntat sig en sådan överväldigande positiv respons! Idag betingar alla utgåvor ett högt samlarvärde, från 500 upp till 2000 kronor, beroende på vilket nummer det gäller. Tidningen Flashback finns även nämnd i Nationalencyklopedien som en av Sveriges främsta undergroundtidningar, något som borde säga en del om dess genomslagskraft.

25 juni 1997

Två år efter lanseringen av Flashback som webbplats, började nu Flashback även som Internetleverantör. Tidigare hade man erbjudit webbhotell, men nu öppnade man även modempooler och en fullständig uppkoppling mot Internet. Flashback blev dessutom den första Internetleverantören i Europa att erbjuda gratis uppkoppling, något som uppmärksammades i internationella media. Senare samma år erbjöd man även tjänsten i Norge, med modempooler i Oslo. Polisen intervjuades i norsk media, där man sa sig vara oroad över Flashbacks etablering.

I augusti 1997 släppte Flashback Software programmet "PNR validator". Ett program som tillverkar svenska personnummer. Senare lanserade man även Flashback som typsnitt.

I juni 1998 släppte skivbolaget Flashback Records skivan "Uffe was a Nazi!". På den kan man höra inspelningar med Ulf Ekberg (Ace of Base) och hans skinheadkamrater sjunga rasistiska och nazistiska kampsånger till punkackompanjemang! Skivan spelades bland annat i den israeliska radiokanalen Jerusalem Radio, där man även översatte Ekbergs grovt rasistiska texter till hebreiska. Johnny Rotten (f.d. Sex Pistols) häcklade Ekberg med CD:n i hand i sitt program "Rotten Television" på amerikansk TV. Alla delade dock inte entusiasmen för skivan och den debatt den väckte i alla läger ... Under våren 2001 förbjöd exempelvis amerikanska auktionsjätten e-Bay denna CD att säljas via deras onlineauktioner.

Den täta turbulensen kring Flashback och Jan Axelsson ledde till ett kanske inte helt oväntat intresse från myndigheternas sida. Det framkom snart att Säkerhetspolisen, Säpo, skuggat Axelsson ett antal gånger 1998 och att man försökt kartlägga Flashbacks alla verksamheter. Flashback svarade genom att lägga ut Säpos spaningsrapporter på sin webbplats.

Samma år grundades även Flashback Förlag. Den första boken blev den 2000-sidiga summeringen av de första 100 numren av nyhetsbrevet FNA. Sju kilo arkivmaterial för den som inte varit med sedan den gamla, goda tiden! Men det var ändå i utvecklandet av Internetverksamheterna Flashback lade ned allra mest tid och energi.

Under hela perioden för Flashback-webbhotellets stormiga existens ansåg svensk polis inte att någon hemsida där bröt mot lagen. Dagens Nyheter informerade dock på sin hemsida, paradoxalt nog i avdelningen "Lag & Rätt", att det var kriminellt att ha en länk till Flashbacks webbplats.

För att stärka yttrandefriheten och uppmuntra till konstruktivt meningsutbyte initierade Flashback konferenstjänster och mailinglistor där kunder hos Flashback där kunder hos Flashback helt utan censur kunde ventilera sina tankar, idéer och känslor. Dessutom fanns via Flashback en totalt ocensurerad tillgång till "usenet", det vill säga tillgång till andra konferenser, "bulletin boards" och informationslager runt om i världen. Detta var en tjänst som ingen annan Internetleverantör förutom Flashback kunde erbjuda vid denna tid. Populariteten lät inte vänta på sig. SIFO Interactive kunde 1998 meddela att Flashback.se var en av Sveriges 30 mest besökta webbplatser det året.

Att det var kontroversiellt med så mycket frihet på ett och samma ställe råder det inga tvivel om. Svenska Vägverkets server tillät inte de anställda att surfa till Flashback. Singapore Broadcasting Authority hindrade (och hindrar fortfarande) alla som kopplar upp sig i Singapore att komma in på Flashbacks webbplats. Likaså finns det en kodning i Scientologikyrkans egen programvara som gör att man inte kan surfa till Flashback. (Scientologernas slogan "Tänk själv!" kan vara värd att notera i sammanhanget.)

Det ska inte förnekas att vissa sidor på Flashbacks webbhotell hade ett extremt innehåll. Representanter för politiska ytterligheter gjorde sina röster hörda på de sätt de ansåg lämpliga. Personer som kände sig kränkta av dessa uttryck polisanmälde sidorna i fråga, men polisen fann efter undersökning ingen anledning att agera vidare. En sådan person är kommunpolitikern i Karlskrona, Björn Fries. En annan är kommunjuristen i Karlskrona kommun, Lennarth Eriksson. Då Fries på ett, enligt honom, kränkande sätt exponerats på "Nationalsocialistisk Fronts" webbplats, beslutade han och Eriksson att "stoppa" Flashback, kosta vad det kosta ville.

De inledde egna undersökningar och drev saken vidare så till den grad att Flashbacks kontakt med Internet stängdes av i november 2000. Detta innebar för Erikssons del kontakter med samtliga Internetleverantörer i Sverige, deras svenska samarbetsorgan och deras multinationella leverantörer av bandbredd. En kampanj avsedd att smutskasta Flashback bedrevs på arbetstid och från Karlskrona kommun på, som det heter, "skattebetalarnas bekostnad". Flashbacks period som unik "frihetsserver" var nu plötsligt över, då Flashback inte lyckades få någon leverantör att teckna ett nytt kontrakt för bandbredd. Under 231 dagar var Flashback borta från nätet, med undantag för det månatliga nyhetsbrevet FNA som skickades från olika servers runt om i världen.

Konkurrensverket beslutade i mars 2001 att inte granska fallet vidare. Likaså vägrade justitieombudsmannen befatta sig med affären.

Utländska media uppmärksammade affären med stort intresse. IT- och nyhetstidningar i Norden, Europa och USA såg med bestörtning på dessa skeenden som så tydligt visar frihetsinskränkningar i ett medium, Internet, som ju ska vara fritt. Dessutom i ett land som säger sig förespråka yttrandefrihet ... "No freedom of speech in Sweden" var amerikanska Newsforges rubrik och slutsats av det hela. I Holland deltog bland annat ordföranden för den holländska grundlagsutredningen i en livlig debatt om affären "Flashback vs. MCI Worldcom".

I februari 2001 tilldelades Jan Axelsson svenska Mensapriset "för det idoga kämpandet för oinskränkt yttrandefrihet trots häftiga protester från såväl myndigheter och media som den allmänna opinionen". Övriga kandidater till priset var bland andra Nobelpristagaren Arvid Carlsson, neurofysiologen Germund Hesslow och uppfinnaren Håkan Lans.

Under årens lopp har Axelsson även varit en populär föreläsare och debattdeltagare i mediasammanhang. 1997 inbjöds han av finska Publicistklubben till ett seminarium tillsammans med Hufvudstadsbladets redaktör och Carl-Adam Nycop. Han har även bjudits in av svenska Publicistklubben och dessutom föreläst vid journalisthögskolorna i Stockholm och Göteborg. Trots att riksdagsmän inte får besöka Flashback (webbplatsen är blockerad hos riksdagen genom ett filter, eftersom den anses innehålla "olämpligt material"), inbjöds Axelsson 1998 att tala i dess andrakammarsal, som rådgivare åt regeringen.

Den 24 maj 2001 var Flashback äntligen tillbaka på nätet, utan leverantörsstatus men väl med en ny webbplats full av material, intervjuer och nyheter många andra media valt att förbise. Trots att webbplatsen varit avstängd från nätet i sju och en halv månad, så var intresset för webbplatsen större än någonsin.

Den 1 augusti startade Flashback därför webbplatsen Popmart.se, där privatpersoner kunde annonsera för att köpa och sälja saker helt gratis. Popmart.se växte mycket snabbt och markant ända fram till hösten 2002, då några svenska mediebolag (Viasat, ComHem och Senda) valde att stämma webbplatsen. Orsaken var att det vid ett fåtal tillfällen annonserats för olagliga dekoderboxar för kabel-TV på Popmart.se. Trots Flashbacks advokats redogörelser för hur den aktiva och noggranna saneringen på Popmart.se gått till ligger stämningen i skrivande stund kvar hos Marknadsdomstolen. I december 2002 tvingade Marknadsdomstolen dessutom Flashback att stänga hela konferenssystemet. Ironiskt i sammanhanget är att en av de stämmande parterna, Viasat, regelbundet använder "Information wants to be free!" som egen slogan på sin TV-kanal TV3.

I juni 2002 presenterades ännu en nyhet: Flashback Hotline, en sorts "heta linjen" för Flashbacks läsare. En plats där man i realtid kan prata med andra besökare på telefon. I november 2002 blev Flashback Internetleverantör igen, för andra gången. Man har nu plockat bort webbhotellserbjudandet, men erbjuder samtidigt vem som helst ett gratis konto via webbplatsen. Användarna får sina login-uppgifter på några sekunder, och man kan dessutom vara helt anonym.

25 februari 2003

Den 25 februari 2003 fyller Flashback 20 år. Vägen från de tidiga fanzinens klipp-och-klistrande till ett medieföretag med verksamhet i 67 länder (!) har naturligtvis varit lång och kantad med problem och motgångar. Men det är också en väg fylld av erövringar och många triumfer i en högljudd och tämligen "osvensk" kamp mot översitteri och repressiva tendenser i det svenska samhällets mediesfär. Flashbacks snabba anammande av nya tekniska och kommunikativa utvecklingar (GSM-telefoni, gratis Internet, webbhotell, IRC, usenet, mailinglistor, konferensfora, Site Forward, FNA till Palm Pilot, kontorshotell och tjänster över hela världen och så vidare. Listan kan göras oerhört lång!) har skapat internationell respekt och trygga grundvalar för en fortsatt expansion.

Närmast på gång är ett antal utlandssatsningar. Nyhetsbrevet FNA gavs ut på engelska och tyska redan 1996 och fortsätter än idag. Den engelskspråkiga webbplatsen Flashback.net kommer att expandera kraftigt under 2003. Flashbacks arbete med ett nytt nummer av den tryckta tidningen fortgår. Numret kommer bland annat att innehålla mängder av ny information kring och minst sagt skandalösa avslöjanden om de personer som varit inblandade i de fåfänga försöken att stoppa Flashback som en tryck- och yttrandefrihetens förkämpe. Varför de inte kommer att lyckas är oerhört enkelt (för många skrämmande enkelt): Information wants to be free!

20 år har gått. 20 år av ständig utveckling och ständig kontrovers. 20 år av idogt grävande och kämpande. 20 fantastiska år av spännande skeenden, konflikter och underhållande presentationer ... Om någon nu skulle tro att de kommande 20 åren kommer innebära mindre av den varan så tror de oerhört fel!

Flashback, Stockholm i februari 2003