25 fransmän som slår så det sprakar på oljefat. 6000 oljefat och 45.000 trumpinnar har de hittills förbrukat. Vi talar om Les Tambours de Bronx. Några kanske såg dem i Roskilde förra sommaren eller i Stockholm tidigare i år. De kommer ifrån den franska staden Nevers, en industristad 20 mil söder om Paris.

Det hela började för sex år sedan då de blev erbjudna att uppträda på en lokal festival. Dom hade tidigare - mest på skoj - gått runt och slagit på tomma oljefat som stod utanför fabrikerna. Numera är de engagerade ca. 60 gånger om året, och har 'spelat' i bl.a. Spanien, Belgien och Italien.

Arbetarkvarteret Bronx gav inte bara namnet på gruppen, X:et i Bronx är också gruppens logotype i form av två korslagda skiftnycklar. När de är ute och turnérar så har de ett maximalt lätt bagage. Varje trummis har ett gäng pinnar (ca. 40 cm långa, 4 cm i diameter) med sig, men det är också allt.

Det går väl åt 4-5 pinnar var per föreställning. Tunnorna - 225 liters oljefat - fixar den lokala arrangören på plats. Några synthar, gitarrer osv. finns inte. Det enda ljud som låter är ljudet från pinnarna som slår mot varandra, pinnarna som slår mot den hårda järnkanten på tunnans översida och ljudet när pinnarna slår mot själva locket.

För när Les Tambours de Bronx uppträder så handlar det inte längre om att trumma på oljefat, Les Tambours de Bronx SLÅR, och de slår förbannat jävla hårt. De slår så hårt och våldsamt att locken mjuknar och sjunker ihop. Den här musiken är med andra ord på inget sätt släkt med det lättsamma klinkande som västindiska steelband sysslar med. Detta är Frankrike 1993.