Det pratas en del om så kallade smart drugs, särskilt i samband med det här fenomenet cyberpunk. Cyberpunkaren R U Sirius, grundaren av Mondo 2000, tar bland annat upp det, och LSD, i en intervju med Ahrvid Engholm i SF-Journalen nr 166 (1994, s 4).

Exakt vad är Smart Drugs?

Smart drugs är en anglosaxisk samlingsbeteckning på olika ämnen som på skilda sätt antas kunna förbättra intelligens, minne, koncentration, och andra av hjärnans funktioner.
Smart drugs är inte gatudroger, utan olika läkemedel som i vanliga fall används för andra ändamål, vitaminer och hälsokostpreparat. Ecstasy och LSD är inte smart drugs.

Egentligen har smart drugs varit på tapeten ganska länge; första gången jag själv stötte på fenomenet var i ett nummer av den amerikanska SF-tidskriften OMNI i slutet av sjuttiotalet. För inte så länge sedan köpte jag Smart Drugs & Nutrients av Ward Dean och John Morgenthaler (B&J Publications 1991),(hädanefter D&M) som beskriver 30-talet läkemedel och hälsokostpreparat som sägs förbättra hjärnkapaciteten, exempelvis Piracetam, Aniracetam, Pyroglutamate, DMAE, Phenytoin, med flera.

Vissa läkare förnekar kategoriskt att det skulle finnas mediciner som kan förbättra intelligensen - men samtidigt ger man bland annat Alzheimer-patienter medel som tycks förbättra deras tillstånd. Varför skulle det då inte kunna finnas ämnen som förbättrar även vanliga människors förstånd?

Alla läkemedel har biverkningar, och de mediciner som beskrivs i boken används i vanliga fall för verkliga sjukdomar. Jag tror att risken för dessa biverkningar borde avhålla den potentielle användaren från ohämmat intag av dem. Trots positiva rapporter i Smart Drugs & Nutrients tror jag inte att effekterna är helt säkerställda.

Till och med Dean & Morgenthaler själv menar att man bör använda smart drugs bara under läkares överseende. I Sverige leder detta till att experiment med sådana blir omöjliga. Vilken läkare på en ordinär vårdcentral skulle låta en patient ta ett receptbelagt läkemedel för ett annat syfte än det är avsett, och utan att vara sjuk? Man skulle över huvud taget ha svårt att få en tid, om man nämnde vad det gällde. För att spinna vidare på denna tråd, så skulle sjuksköterskan eller läkaren du talade med i telefon förmodligen inte ens veta vad smart drugs är.

Det finns bland annat en firma i England, Health Development Club, som man kan köpa smart drugs av. Frågan är dock hurpass lagligt det är att privat importera läkemedel, som i många fall, om inte alla, är receptbelagda i Sverige.

R U Sirius beskriver i sin intervju med Ahrvid Engholm (SFJ s 4, spalt 3) hur han använder Deprenyl för förbättring av sin hjärnkapacitet. Deprenyl är helt enkelt mänskligt tillväxthormon.

I H D C Newsletter 1/94, utgiven av Health Development Club, återtrycks en artikel ur New Scientist, där man nämner biverkningar av tillväxthormon som tunnelsyn, diabetes (s 9, spalt 2), bröstförstoring, ödem, huvudvärk och Bells förlamning (ena ansiktshalvan stelnar) (s 12, spalt 1). Varför man skulle vilja använda Deprenyl när det har dessa biverkningar är en gåta för mig.

Health Development Club säljer ändå Deprenyl, i satsar om 30 tabletter på 5 mg var, liksom många andra smart drugs, exempelvis Piracetam, Tanakan, Vinpocetine och Vasopressin.

Hydergine är ett läkemedel som beskrivs i Dean & Morgenthalers bok (s 117-124). Det änvänds i Sverige mot dålig blodcirkulation, och sägs fungera mot Alzheimers (D&M s 119), och skall ha en rad positiva effekter, bland andra "1) Increases blood supply and oxygen to the brain. 2) Enhances brain cell metabolism. (...) 4) Speed the elimination of age pigment (lipofuscin) in the brain. (...) 6) Increases intelligence, memory, learning, and recall." (D&M s 118)

Hydergine uppfanns av dr Albert Hofmann, som framställde det ur mjöldryga, en svamp som växer på råg. Hofmann var anställd på läkemedelsföretaget Sandoz, som på 40-talet intresserade sig mycket för denna svamp (D&M s 117).

Just Albert Hofmann är samme man som hittade LSD:s effekter. Sandoz framställde Lysergsyredietylamid-25, eller LSD, ur mjöldryga, och trodde att det kunde ha effekt bland annat vid behandling av migrän. Forskningen lades dock ner, eftersom man inte fann några intressanta resultat.

Fem år senare, i april 1943, råkade Hofmann av misstag få i sig en liten mängd av ämnet, och upptäckte för första gången i världshistorien dess psykedeliska effekter. Fascinerande färger och kalejdoskopiska upplevelser, med andra ord. (Stanislav Grof: Människans okända världar - Utforskning av det omedvetna genom LSD-terapi, Prisma 1977. s 27)

Det har spekulerats i om häxornas och de medeltida munkarnas och nunnornas extatiska visioner kan ha förorsakats genom intag av dåligt bröd - det vill säga råg infekterat med mjöldryga.

Richard Gwynn menar att varulvssyndromet, när folk tror att de är vargar, och beter sig så - inte att de blir vargar - kan bero på förgiftning av mjöldryga. 1982 fann man mjöldrygeinfekterade sädeskorn från 1340-talet, så underligt beteende och visioner genom Europa skulle åtminstone sedan de åren delvis kunna ha sin grund i hallucinogena ämnen. Vän av hallucinogener frågar sig naturligtvis i det här läget om hela den västerländska kulturens fenomenala uppgång har sin grund i psykedeliska ämnen som intagits av generationer européer utan tillgång till oinfekterat bröd - men då hamnar vi raskt i de vildsinta spekulationernas gungfly.

Eftersom svampen (i det här fallet Claviceps purpurea) förekommer över stora delar av Europa, så skulle de återkommande epidemierna av lykantropi - varulvssyndromet - kunna förklaras på detta sätt. (Richard Gwynn: "The Werewolves of Devon". Fortean Times nr 44, 1985. s 59-60)

Ginseng vs. Ginkgo Biloba

Andra ämnen som beskrivs i Dean & Morgenthalers bok ligger mer åt hälsokosthållet till. Ginseng är ett sådant. Eftersom jag alltid varit intresserad av att höja min intelligens, åt jag ginseng regelbundet under flera års tid på åttiotalet, men jag har litet tappat tron till det. Det kanske finns en effekt, men den är nog inte särskilt stor. Dean och Morgenthaler räknar upp en mängd positiva effekter, men av dessa har jag egentligen inte märkt någonting. Bland annat har ginseng enligt dem effekten att det "improves brain function, concentration, memory and learning." (D&M s 113)

Egen erfarenhet leder mig alltså till att vara skeptisk mot de fantastiska effekter som alla de medel de beskriver skall ha.

Ginkgo biloba är ett annat naturmedel, som utvinns ur världens äldsta trädart. Detta medel beskrivs också i Smart Drugs & Nutrients. Jag har testat det i omgångar, och helt säkert förbättrar det åtminstone blodcirkulationen. Det skall förbättra blodflödet i hjärnan; frågan är dock om detta automatiskt förbättrar hjärnans kapacitet.

"It also improves the brain's ability to metabolize glucose, prevents platelet aggregation inside arterial walls by keeping them flexible, improves the transmission of nerve signals, and acts as a powerful antioxidant." (D&M s 109) För närvarande tror jag mer på ginkgo än på ginseng.

Lecithin är ett annat ämne som kan beskrivas som naturmedel. Den aktiva ingrediensen är kolin, som förbättrar minnet genom att öka mängden acetylkolin vid synapserna i hjärnan (D&M s 90).

Alltså köpte jag 500g lecithingranulat från en naturmedelsfirma. Jag tog en matsked med maten en dag på våren 1993, och verkade inte få några biverkningar. Tanken var väl att börja ta det varje dag för att förhoppningsvis förbättra min skruttiga hjärnas kapacitet.

Nästa dag hade jag ett viktigt möte, och vaknade i god tid. När jag stigit upp hände dock något oväntat. Jag fick ont i magen som jag aldrig haft ont i mitt liv. Jag rusade till toaletten och hade diarré, varefter jag inte kunde göra annat än att kollapsa på toalettgolvet och uppfyllas av de vidunderligaste smärtor man kan känna, medans jag svettades som en gris.

Det var en av de mest fruktansvärda upplevelser jag haft i hela mitt liv, men lyckligtvis gick det över efter ungefär en halvtimme. Under tiden kunde jag inte göra annat än att ha diarré och ligga och svettas på golvet.
Jag har haft magont och diarré många, många gånger, men this was somethin' else, man!
Jag missade förstås bussen, men kunde lyckligtvis ordna upp affärerna över telefon. Jag törs inte tänka på vad som hänt om jag hade kommit iväg innan jag började få ont!

Så mitt råd är: ät aldrig en matsked lecithin dagen innan ett viktigt möte!

Tyvärr har de mediciner som beskrivs i Dean & Morgenthalers bok utan tvivel både sådana direkta biverkningar, och mer smygande, som visar sig först efter veckor, månader eller år. Det är svårt att veta vilka mediciner eller naturmedel man verkligen kan använda sig av, och som de facto förbättrar hjärnans kapacitet, så jag har kört fast på den här fronten.

Vitaminer, mineraler och aminosyror är dock inte fel i normala doser (för höga doser av dessa medel ger också biverkningar - höga doser C-vitamin ger t.ex blåsor i munnen - egen erfarenhet), så det kör jag med för närvarande.

Dean & Morgenthaler beskriver 8 olika vitaminer separat, och presenterar bland annat en kurva som beskriver "Improvement in shooting accuracy in normal, healthy subjects given a B vitamin complex with B-1, B-6, and B-12 (EMD) versus a place." (D&M s 153). Personen som fått vitaminer ligger över den andre och runt 190 poäng, medan individen som fick placebo ligger under och runt 180 poäng.

Inte ens normala individer med normala matvanor får i sig riktiga mängder vitaminer. "A survey of 37,875 Americans found that 80% of the subjects consumed less than the Recommended Daily Allowances (RDAs) of at least one vitamin each day (Pao, 1981)." (D&M s 151) Jag tror att liknande resultat skulle kunna fås här i Sverige.

Att Ted Kennedy och antirökningslobbyn i USA enligt R U Sirius försökt receptbelägga vitaminer är därför rena rama vansinnet (SFJ s 4, spalt 3). Om det är något USA behöver så inte är det ännu sämre presterande medborgare!
Själv tar jag sedan många år ett dagligt vitamintillskott. Jag använder Vitaplex Mineral med 10 vitaminer och 8 mineraler, som köps på apoteket, vilket garanterar innehållets kvalitet.

Koffein beskrivs också, men sägs ha negativa effekter. I en studie hade studenter svårare att minnas listor med ord när de fått koffein, och i en annan studie skrev forskarna "Caffeine may have a deleterious effect on the rapid processing of ambiguous or confusing stimuli..." (s 83) Andra studier har givit annorlunda resultat.

Om man granskar vilka länder som har högst koffeininkonsumtion, skulle man kunna tänka sig att dessa länder klarade sig dåligt i den internationella konkurrensen, om en stor del av befolkningen dagligen stjälpte i sig kaffe. Blande de 10 länder som konsumerar mest kaffe i hela världen hittar vi Finland, Sverige, Norge, Österrike, Västtyskland, Schweiz och Frankrike - inte Rwanda, Haiti, Kambodja, Laos eller Colombia. (Russel Ash: The Top 10 of Everything, Macdonald, Queen Anne Press 1989, s 180)

Kina har alltid varit stora tekonsumenter genom årtusendena, och ändå har de gjort stora genombrott vad gäller vetenskap och teknologi. Det är givetvis tveksamt vilket värde sådana här data har. Jag har själv aldrig druckit mindre än en kanna te om dagen de senaste femton åren. Ni får dra era egna slutsatser.

Mozart i stället för hydergine?

I Aftonbladet fanns det en artikel 14/10 1993, som handlade om att man tänker bättre om man lyssnar på Mozart. Det visade en undersökning vid University of California. Studenter hade gjort bättre ifrån sig på slutledningstest efter att ha lyssnat på musik komponerad av Mozart - men effekten avtar efter 25 minuter. Inte mycket användning av den effekten, med andra ord.

Man kan undra hurpass mycket allvar eller förutfattade meningar det ligger bakom en sådan undersökning. Förbättras intelligensen även hos sådana personer som irriteras av Mozarts musik, eller som tycker att den är vidrig, eller hellre lyssnar på dödsmetall av sådana som Pantera eller Biohazard?

Jag minns en annan undersökning, som visade att krukväxter mådde bra av klassisk musik, men dåligt av rock. Ligger det inte nära till hands att fundera över om de som gjorde undersökningen själva föredrar klassiskt, eller åtminstone har en föreställning om att det som Frank Zappa kallade "dead person music" är "bra" och på något sätt "utvecklande"?

Jazz fördömdes i början av sin existens som dålig musik. Nu har attityderna förändrats till denna musikform, förmodligen som ett resultat av att högre samhällsklasser tagit den till sig. Man kan fråga sig om en undersökning i dag inte skulle komma fram till att intelligensen skulle "höjas" även genom jazzlyssnande, medan ett sådant resultat skulle varit förvånande under den tid då den hade låg status.

I Aftonbladet 21/12 1992 refererades en undersökning, som kommit fram till att bara några timmars total frånvaro av retningar mätbart minskar hjärnans tankeförmåga. Frågan är vad som menas med total frånvaro - det kan väl bara uppnås i en flyttank. En sådan är ljus- och ljudisolerad. i fullständigt mörker ligger man i kroppstempererat vatten med en tillräckligt hög salthalt för att man skall flyta. Alla yttre intryck stängs av.

Artikeln menade, att hjärnan efter en semester tycks behöva uppemot tre veckor för att åter vara i trim. Må så vara, men jag kan inte frigöra mig från tanken på hur väl resultaten av undersökningen stämmer överens med den puritanska arbetsmoralen och arbetsgivarnas krav; semester är dåligt, arbete är bra, tydligen även hjärndödande arbete och stimulerande semester i Egyptens land.

Sammanfattning

Efter allt det här tror jag att man kan sammanfatta det med att läkemedel och naturmedel för intelligensen har osäkert värde, och kan ha betydande negativa biverkningar. I framtiden kan det mycket väl komma medel som är tillräckligt ofarliga för att vara värda att användas, och som har en säker effekt på intelligensen, men i dagens läge tror jag att användandet av smart drugs är som att vandra fram över ett minerat fält för att komma över till det gröna gräset på andra sidan staketet.

Än så länge vet vi förmodligen för litet om hur hjärnan fungerar, om vad intelligens egentligen är, och om hur läkemedel kan höja denna - trots entusiastiska rapporter om dessa smart drugs.

Även om intresset för smart drugs sprids av lekmän, och har litet av underground-karaktär, så kan man fråga sig vilket intresse läkemedelindustrin kan tänkas ha av dem. Vore det inte en önskedröm att kunna sälja mediciner inte bara till sjuka, utan även till fullt friska personer? Varje individ skulle bli en potentiell konsument även om han eller hon var frisk.

Det bästa man just nu kan göra för att höja intelligensen är antagligen att leva ett någorlunda hälsosamt liv, vara aktiv, och använda hjärnan. Tråkigt men sant.

Frågan är om det över huvud taget existerar något sådant som det vi vanligen menar med intelligens. Om man är bra på att lösa intelligenstest så betyder det ju bara att man är bra på att lösa intelligenstest. Man kan tydligen öva upp förmågan att få höga poäng på sådana. Vad leder det till för slutsats? Att ens intelligens ökar i takt med förmågan att lösa intelligenstest?

Den amerikanska biologen Stephen Jay Gould ifrågasätter vår uppfattning om vad intelligens och i synnerhet intelligenstest är i sin bok The Mismeasure of Man, Penguin 1981.

"We recognize the importance of mentality in our lives and wish to characterize it, in part so that we can make the divisions and distinctions among people that our cultural and political systems dictate. We therefore give the word "intelligence" to this wondrously complex and multifaceted set of human capabilities. This shorthand symbol is then reified and intelligence achieves its dubious status as a unitary thing. (...)

We now encounter the second fallacy - ranking, or our propensity for ordering complex variation as a gradual ascending scale. Metaphors of progress and gradualism have been among the most pervasive in Western thought... (...)

This book, then, is about the abstraction of intelligence as a single entity, its location within the brain, its quantification as one number for each individual, and the use of these numbers to rank people in a single series of worthiness, invariably to find that oppressed and disadvantaged groups - races, classes, or sexes - are innately inferior and deserve their status." (s 24-25)

IQ-poäng har genom historien använts som slagträ av de styrande, som argumentför att få behålla sin privilegierade position. IQ-poäng och -test är inga neutrala vetenskapliga instrument.

De flesta har väl den uppfattningen att någon som fått höga poäng på intelligenstest på något sätt är bättre än, eller har högre värde än de som fått lägre. Denna uppfattning är förstås helt felaktig.

Frågor om makt och värderingar visar sig också i de uppfattningar vi aldrig ens tänker på att ifrågasätta. Värderingar och uppfattningar är aldrig neutrala och objektiva, utan hänger alltid samman med vad vi är som människor.

Adresser:
Fortean Times, Box 2409, London NW5 4NP, UK.
SF-Journalen, Ahrvid Engholm, Renstiernas gata 29, 2tr, 116 31 Stockholm.


Text: Mika Henry Tenhovaara