När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör, men det var jag bara glad för. Det visade ju att jag hade känslor. Sedan tog jag barnsalva istället för tandkräm på tandborsten. Då förstod jag att även den bäste kan kan göra fel. Jag kände mig djupt tacksam för den insikten. När jag öppnade kylskåpet föll ett mjölkpaket ut, gick sönder och stänkte ner mina byxor och skor. Jag intalade mig att det var bra för ovanlädret. Byxorna hade jag ändå tänkt byta. Under tiden kokade frukostkaffet över. Det fick mig att komma ihåg att kaffe på fastande mage är hälsovådligt.

Just som jag slagit igen ytterdörren märkte jag att jag hade glömt nycklarna. - Den stunden, den sorgen nynnade jag och tänkte på att jag inte behövde bryta mig in förrän efter arbetet. Att de nya byxorna fastnade i cykelkedjan och att jag körde rakt in i grannens häck spelade egentligen ingen roll. - Tur att det inte var ännu dyrare byxor, mumlade jag glatt.

På jobbet tog jag in kaffekoppen till skrivbordet och råkade spilla det mesta på manuset till kvartalsrapporten. - Tur att det bara var ett fjortondagarsjobb som blev förstört. Det kunde ha varit tre veckors arbete, ropade jag ut i korridoren. Förresten hade jag ändå tänkt arbeta om det.

På hemvägen skulle jag ta ut pengar men mitt kort försvann i bankomaten och kom inte ut igen. - Nåja, de pengarna hade jag ändå bara gjort av med, filosoferade jag lungt och tillämpade lite avslappningsteknik.

Låssmeden kostade bara 200kr och explosionen när jag knäppte på TV:n blev inte särskilt kraftig. Nu kan jag skaffa text-TV och så blir omtapetseringen äntligen av. Så bra!

Det är fint att tänka positivt, tänkte jag och kastade mig i sängen så att benen - på sängen - vek sig, annars vet jag inte vad som kunde ha gått snett idag.