De svenska knarkbekämparnas Helan och Halvan har nyligen formulerat sin egen nollvision: inget knark i Sverige om tio år. Naivt säger TT. Det är sällan TT-journalisterna tillåter en ironi att slinka igenom i telegrammen. Men när den nye hälsoministern Morgan Johansson på allvar nyligen förklarade att Sverige är narkotikafritt om tio år blev det helt nödvändigt: "Att helt eliminera narkotikaproblemet på tio år är förstås en monumental uppgift, som torde kräva en maximal samhällsansträngning, särskilt som politiken på intet vis ska ändras. Men hur tänker sig Morgan Johansson att målet ska nås? - Det handlar om att försöka få stat och kommun att jobba åt samma håll. En del av mitt arbete är att säga till kommunerna att de ska se igenom organisationen när det gäller missbruksvården." Lycka till Morgan! Vilken tripp tog du? Det behövs mer förtryck Visst vore det bra om människor inte knarkade, precis som att det vore en frälsning om män slutade slå sina fruar. Men det är inte svårt att formulera orealistiska mål. Det svåra är att motarbeta ett problem utan att samtidigt förvärra andra. För att det inte ska finnas någon narkotika i Sverige om tio år krävs minst följande: - Tvångsrehabilitering av landets alla narkomaner och internering av dem som inte blir av med sitt beroende. - Polisnärvaro på varje ungdomsfest och krog i hela landet. - Skrämselpropaganda av sovjetiska mått om narkotikans farlighet. - Kontroll av varje transport som korsar den svenska gränsen. - Regelbundna kontroller av landets alla växthus och blomlådor. Och mycket riktigt är mer repression att vänta. När Svenska Dagbladet intervjuar (30/11) regeringens alldeles egen "drug czar" Björn Fries, med anledning av att andelen ungdomar mellan 16 och 24 år som prövat narkotika i Göteborg ökat från 10 till 24 procent på sex år, öppnar han för att tillåta myndigheterna att tvinga misstänkt drogpåverkade barn under 15 att lämna blodprov: "Låt oss se vad som krävs framöver, jag tror att man ska ha en väldigt pragmatisk och ödmjuk inställning. Ibland får den politiska korrektheten kanske stå tillbaka." Även Björn Fries delar Morgan Johanssons nollvision och förklarar att "tillgången ska strypas. Det ska inte vara lika lätt och lika billigt att få tag på narkotika. Helst ska det inte finnas någonting." Och då är det klart att några barns integritet inte kan stå i vägen. Bara för att man inte gillar politiker som försöker slå blå dunster ögonen på medborgarna med nollvisioner, behöver inte det betyda att man gillar knark. Om knarket förstör många ungdomar i Sverige, så är det inget mot hur många colombianska ungdomar som fått sina liv raserade i kriget mellan knarkgerillor och armén. Och det är på dessa problem som politiken ska fokusera; skadeverkningarna narkotikan orsakar och våldet kring den globala och illegala narkotikamarknaden, inte statistik om att allt fler ungdomar prövar narkotika. För om man stirrar sig blind på de siffrorna blir de politiska medlen alltid mer förtryck.