Politik utan förankring i verkligheten är alltför ofta förekommande. Politiker svänger sig med meningslösa termer och slagkraftiga åtgärdsprogram efter att ha suttit inlåsta i utredningar och på konferenser i månader. Det är ett spel för gallerierna som, speciellt inför valåren, stegras till det absurdas gränser. Ett exempel på en sådan politiker är Anna Lindh, för tillfället Sveriges utrikesminister. Efter en diskussion med kristdemokratiska riksdagsledamoten Margareta Viklund, kom man fram till att "det är cyniskt och uppgivet att hävda att prostitution är ett godtagbart yrke som kan likställas med andra former av arbete". Bakgrunden är debatten i Tyskland på sistone, som nu lett fram till beslut om en fullständig legalisering av prostitution och att prostituerade ska ha samma rättigheter som andra anställda. Debatten är inte unik i Europa. I Holland, som ju ofta är ett föregångsland i kontroversiella frågor, är prostitutionen laglig och de arbetande åtnjuter samma rättigheter och skyldigheter som andra företagare. Bordellerna granskas hårt av hälso- och skattemyndigheter och de prostituerade har själva skapat en fackförening för att förbättra sina omständigheter och miljöer. Nyligen fick man i Holland även rätt att som prostituerad öppna affärskonton och ta verksamhetslån i banker. Fördelarna är uppenbara: Kvinnorna kan arbeta i säkra miljöer utan risk för liv eller lem. Smittorisken för sexuellt överförbara sjukdomar kan hållas på ett minimum. Stigman i samband med att uppsöka en prostituerad minskar för kunderna, som annars kanske skulle utsätta sig själva och eventuella hustrur/flickvänner för smittorisk i samband med umgänge med mindre nogräknade prostituerade. Frågan är om inte de prostituerades självkänsla stigit med några tusen procent efter besluten om legalisering. Och ur staternas perspektiv är den allra största fördelen uppenbar - på varje transaktion följer automatiska skattepengar. Anna Lindh yttrar sig om att Sveriges kritiska attityd måste ges gehör och att ärenden som rör "trafficking" (människohandel, främst med kvinnor) måste prioriteras i EU-debatter. Hon tycks inte ha förstått att de bortrövade kvinnorna rövas bort med ett främsta syfte - att prostitueras. Om samhället sanktionerar prostitutionen och ställer krav på verksamheten, torde det vara självklart att den illegala hanteringen av människoöden minskar. Till exempel har holländska myndigheter hävdat att man genom den ökade kontrollen av verksamheten kraftigt minskat den illegala invandringen. Även kvinnor från länder utanför EU är sedan en tid tillbaka välkomna att arbeta som prostituerade i Holland, förutsatt att de kan bevisa att de är friska, anställda av sina egna firmor och att de betalar skatt i Holland. Att tro att alla världens prostituerade kvinnor är tvingade till prostitution av suspekta och ljusskygga sutenörer, bröderna till de lika abstrakta "torskarna", är att blunda för en psykologisk och ekonomisk verklighet. I offergeneraliseringen och det uppenbara bortseendet från att de politiska förändringarna i Europa uppstått på initiativ av de prostituerade själva, ligger i grund och botten ett människoförakt som blivit något av svenska kvinnliga politikers varumärke. I tron att det existerar en global kvinnosolidaritet och att alla kvinnor är offer, glömmer dessa politiker snabbt bort att det lika gärna kan handla om individer med initiativrikedom och viljestyrka att förändra de egna livsförhållandena till det bättre. Lindhs resonemang bottnar i en ovilja att se den verkligheten som den verkligen är. Tron att man kan hindra människor från att agera som människor genom att lagstifta är ett tecken på en omåttlig naivitet. Och det är en naivitet som egentligen är oerhört skrämmande då man betänker att det här rör sig om en politiker som ska representera Sverige inför andra länders statschefer. Å andra sidan kan man säga att Anna Lindh är en perfekt representant för ett Grönköpingsland där köp av sexuella tjänster är olagligt men försäljning av desamma inte är det. Var finns logiken i den svenska prostitutionspolitiken? Har den minskat prostitutionen eller bara drivit den ännu längre in i en kriminell gråzon? Prostitution existerar och kommer alltid att göra det. Det som skiljer sig mellan kontinenter, nationer, kulturer och enskilda människor är helt enkelt hur man betraktar fenomenet. Skillnaden mellan en "glädjeflicka" och en "hora" är endast terminologisk, inte teknisk. Hur samhället i fråga väljer term är i allra högsta grad signifikativt för dess grad av politisk mognad och medvetenhet. Text: Magnus Lindman