Droger av olika slag är en central del av amerikansk vardag. I alla sociala lager finns så kallade narkotiska preparat, i organisk eller kemisk form. Collegestudenter röker marijuana och är ingalunda ensamma om det. Presidenterna får kemiska cocktailar av läkare med speciell tystnadsplikt. George W. Bush, den nuvarande presidenten, var kokainist och alkoholist innan han fann frälsningen i Jesus. I de flesta samhällsklasser finns någon form av substans närvarande, som substitut för eller komplement till alkoholen. I många fall kan man finna kopplingar till brottslighet. Men det är inte alls en så stark koppling som de vanligtvis högljudda antidrogförespråkarna vill hävda. Hur man än vrider och vänder på det, har USA en mycket hög brottslighet. Vanligtvis brukar man kunna räkna med att mer än en procent av befolkningen sitter i fängelse. Följaktligen behövs starka polisinsatser för att förebygga och reda ut brott i landet. Vad gör då polisen? Vilka är prioriteringarna? Man skulle kunna tro att det satsas stora resurser i samband med våldsbrott, gängrelaterad grov brottslighet, våldtäkter, rån och så vidare. Men märkligt nog visar uppgifter från FBI på att man under år 2000 gjorde hela 1,6 miljoner arresteringar under paraplyet "drogbrott". Det motsvarar fler arresteringar än de som gjordes för mord, våldtäkt, mordbrand, misshandel, rån, inbrott och bilstölder tillsammans. Värt att notera är att 81 procent av dessa arresteringar gjordes för kvantiteter som klassificeras som "för personligt bruk". 41 procent av dessa arresteringar hade med marijuana att göra. Enligt FBI-rapporten, som publicerades i slutet av oktober, var det exakta antalet arresteringar för marijuanainnehav för personligt bruk 647 662 stycken. Om man betänker hur mycket tid denna hantering tar i anspråk: gripande, rapporterande, arkiverande, följande processer och alla kostnader förenade med dessa led av den rättsliga byråkratin, undrar man hur många kvinnor som under samma tid våldtogs, hur många människor som misshandlades, hur många som mördades och så vidare. Många förespråkare för legalisering av marijuana höjer nu rösterna för att peka på de skeva prioriteringarna. Lobbyister för och emot debatterar i medierna. Motståndarna pekar främst på kopplingen till brottslighet medan förespråkarna förklarar att de flesta människor som röker marijuana är synnerligen etablerade och respektabla samhällsmedborgare som inte vill ha någon insyn i vad som sker i det privata hemmets lugn och ro. Det har de senaste åren kommit fram uppgifter om att stora tobaksbolag köpt mark i USA och andra länder för att där kunna odla cannabis då legaliseringen blivit ett faktum. Än så länge är dock kampen jämn mellan de båda sidorna, ett förhållande som även tycks spegla sig i europeiska förhållanden. Klassiskt liberala länder som Holland och Danmark vidhåller till exempel att man inte ser någon koppling mellan marijuana och kriminalitet. Den engelske inrikesministern David Blunkett lade nyligen fram ett förslag som innebär avkriminalisering av innehav och användande av marijuana. Gehör för detta förslag skulle sannolikt påverka majoriteten av EU-länderna, som tycks ha svårt att bestämma sig. Sverige tillhör den skara länder som hårdast motsatt sig ens en dialog om legalisering. Men då man nu är med i en europeisk union kan det mycket väl hända att även Sverige kommer att behöva acceptera en legalisering. I USA talar FBI:s statistik ett extremt språk. Extremt därför att det tycks uppenbart att man prioriterar att gripa innehavare och användare av marijuana högre än att göra detsamma med våldsbrottslingar. Extremt också därför att användandet av marijuana i USA är så utbrett i alla samhällsklasser att var och varannan individ enligt lagen nu är kriminell. I Europa har användandet av cannabis ökat de senaste decennierna men forskare inom och utom EU kan inte se ett samband mellan detta användande och den kriminalitet vi alla blev varnade för i skolan. Missbrukare av tyngre droger har, enligt forskarna, ofta personliga, psykosociala problem och det är dessa som i initiala stadier leder till missbruk och, i förlängning, till en kriminell tillvaro. En sak är säker: Många stater förstår de uppenbara fördelarna med en eventuell legalisering i USA och/eller Europa ... Skatteintäkter, ökad kontroll, färre våldsbrott i samband med alkoholberusning med mera ... För många stater, och i förlängning även för EU som helhet, finns dock många kritiska röster att ta hänsyn till. Att man blickar mot USA som vägledare är inte konstigt. I dagsläget verkar det dock som om det kanske vore bättre att Europa tog det första steget i ett eget beslutsfattande, oavsett om det blir för eller emot en legalisering. USA:s vanliga "skjut först, fråga sedan"-politik ser, som vanligt, inte ut att leda någon vart alls. FBI:s egen information och statistik: http://www.fbi.gov/pressrel/pressrel01/cius2000.htm