Då George W. Bush i september yttrade att man antingen var för USA eller för terroristerna, skapade detta en reaktion hos amerikanska medier och hos folk i gemen. Krisen efter terrordåden i New York innebar inte bara ett massivt behov av nyheter på grund av folks rädsla och ångest. Det skapade också ett massivt behov av säkerhet och trygghet. Då presidenten lade fram sin strategi och sina förslag för att bekämpa terrorismen möttes han av unisont bifall från medierna, från kongressen och från folk på gatan. Nya anslag till krigföring och nationell säkerhet, nya befogenheter att övervaka och nya militära krafttag välkomnades och beviljades utan något större ifrågasättande. Nu har lite tid passerat och i USA börjar kritiska röster höras. Främst har det inte handlat om känsloladdad sympati för det afghanska folket. Främst har det handlat om det faktum att man under den första ångestladdade månaden efter det att planen rammade Twin Towers och Pentagon tillät Bush och hans administration att inskränka många grundläggande amerikanska friheter. CNN och andra tunga mediegrupper har tämligen okritiskt rapporterat vad som meddelats i kommunikéer från militära ansvarshavare. Man har rättat sig efter myndighetens vilja i till exempel valet av vad som skall sändas, tryckas och spridas. Detta är verkligen inget ovanligt i USA. Vi kunde senast uppleva det för tio år sedan, då presidentens far gjorde en liknande manöver mot Irak i sin roll som president och medierna sände det material och de åsikter som administrationen ville skulle sändas. Det som skiljer Irakincidenten mot den nuvarande är att det egentligen inte handlar om en krigföring mot ett land utan mot den internationella terrorismen. Afghanistan är inte intressant i sig för USA. Det faktum att det finns träningsläger för terrorister i landet är däremot intressant. I förlängningen innebär det troligen att vi kommer att få uppleva många och långa krig framöver. Den aggressiva hållningen från USA:s ledning är det som mest inskränker yttrandefriheten enligt amerikanska medieforskare. Lagstiftning kan vara ett sätt att förändra saker och ting, men ibland räcker det gott med att hota. Många webbplatser försvann från nätet strax efter attacken på World Trade Center. Några stängdes ned på inrådan av FBI, såsom till exempel promuslimska, militanta grupper som uppmanade till heligt krig och annan aggression. I sammanhanget utgör de dock ett fåtal. De flesta webbplatser som försvunnit eller redigerats är resultat av fruktan hos innehavarna. Regimkritiska röster från olika politiska falanger valde att helt enkelt plocka ned sina åsikter från nätet. Antingen på grund av respekt för offren i New York (som till exempel Bushkritiska Barbra Streisand) eller på grund av att man fruktat för sina egna liv i ett känslomässigt och kaotiskt USA präglat av paranoia. Clear Channel, ägare till cirka 1 200 radiostationer över hela USA, tillkännagav efter påtryckningar att man skapat en lista över låtar man valt att inte spela längre, bland annat John Lennons "Imagine". Här ser man exempel på en självpåtagen censur som officiellt sett presenteras som välvillig och full av "respekt" men i själva verket högst sannolikt bidrar till att upprätthålla en ensidig åsiktsbildning. I det att hotet presenterats som globalt, valde även myndigheter och organisationer i till exempel England att agera direkt. Ett flertal muslimska webbplatser stängdes ned mer eller mindre omgående av myndigheterna. Hypervine, en Internetleverantör som bland annat hyst den IRA-vänliga webbplatsen "www.iraradio.com", agerade utifrån de amerikanska hoten om repressalier, rättsliga och andra, och stängde ett flertal webbplatser. En annan typ av censur, som i sammanhanget inte är så konstig eller långsökt, är att de flesta amerikanska myndigheter plockat bort en stor mängd information från sina webbplatser. Bland annat finns inga kärnkraftverk längre med i de kartor av USA som finns på nätet. Modifierad information presenteras i stället av verk och myndigheter som hanterar material som skulle kunna missbrukas av terrorister. Det blev nyligen känt att den amerikanska militärmakten köpt exklusiva rättigheter till det material från Afghanistan som sänds via en kommersiell satellit i lämplig position. Detta trots att deras egen utrustning och deras egna satelliter är vida överlägsna de kommersiella. Man behöver väl inte vara konspirationsteoretiker för att kunna ana "mediekontroll"? Vad än syftet är, kan ingen hävda att det inte rör sig om "informationsobstruktion". Vidsynta nätprojektet Indymedia, vars mål är att sprida nyheter och åsikter som av olika anledningar inte prioriteras av de stora amerikanska nätverken, hävdade att de bilder som visades på CNN strax efter New Yorkattacken, föreställande jublande palestinier, visats månader innan i ett helt annat sammanhang. CNN svarade direkt med att bannlysa ordet "Indymedia" i sina diskussionsgrupper på nätet. Ny, snabb lagstiftning, ökad övervakning, alltmer tänjbara gränser för myndighetsmakt, känslomässiga medborgare som i direktsändning ber att få en starkare övervakning, konstitutionella förändringar, emotionella tal till nationen och världen, förtäckta och reella hot mot oliktänkande med påföljande självcensur ... Att det globala kriget mot terrorismen redan skördat offer i form av den amerikanska yttrandefriheten råder det inga tvivel om!