Kommentarer angående Buy Bye Beauty Pål Hollenders film ingår i SFI:s Växthusprojekt. Växthuset är till för att testa om en konstnärlig idé kan bära till en färdig film, eller om en upphovsman vill ta nya steg i sitt utryck. Beslutet att stödja Hollenders film är mitt och ingen annans. Jag står för mitt beslut. Jag skulle ta samma beslut i dag. Hollender hade som konstnär gjort två mycket uppmärksammade filmer. Varav den första, Journal, är ett smått genialisk debutfilm. Nu ville Pål Hollender göra en film om Sveriges syn på Baltikum och speciellt Lettland. Jag anser att utsugning av låglöneländer och prostitution är bland de viktigaste ämnen man kan tänka sig och som man måste ha en konstant bevakning av. Därför tvekade jag inte när jag stödde detta jämförelsevis billiga projekt. Under den tid som filmen har debatteras har jag konsekvent nekat att uttala mig om vad jag anser om den färdiga filmen. Jag tycker det är mycket viktigt att understryka att jag som dokumentärfilmskonsulent inte recenserar eller censurerar filmer. Jag satsar på de idéer som jag anser vara de mest intressanta. Men jag recenserar dem inte i efterhand, eller moraliserar över produktionen i offentligheten. Det är producenterna och regissörerna som gör filmerna och som får svara för dem. Jag står för att jag beviljade ett stöd till projektet. Men, under det allmänna kaos som filmen skapat, kan jag i alla fall ändå inte låta bli att notera den debatt som filmen väckt och blir fruktansvärt bestört över situationen i Lettland. Som Dagens Nyheter skrev "Lönen räcker knappt till hyran". Bestört över det cyniska system som dagligen förnedrar, kränker och förstör livet för så många kvinnor som tvingas till prostitution. Det är nämligen min fasta övertygelse att ingen människa väljer att bli prostituerad, utan att man tvingas av ett system av efterfrågan och brist på samhällelig omtanke. Det har Hollenders film visat mig och många andra. Jag får ofta frågan om filmen har uppfyllt mina förhoppningar. Och i den mån man har förhoppningar på ett filmprojekt så var min i det här fallet att filmen skulle skapa debatt och det har den gjort. Om den dessutom kan förändra världen till det lite bättre så har Pål Hollender verkligen infriat min förhoppningar. Stockholm den 22 februari 2001 Svenska Filminstitutet Göran Olsson Dokumentärfilmskonsulent