När Ludvig Zamenhof var 15 år fick han en idé. Han skulle konstruera ett internationellt språk som var mycket lättare att lära än de befintliga språken. Det skulle vara enkla regler, med logisk uppbyggnad och en grammatik utan undantag, samtidigt som det skulle likna de befintliga språken - allt för att underlätta inlärningen. År 1905 presenterade han Esperanto - ett egenkonstruerat språk som byggde på dessa idéer. Några exempel på språkets enkelhet är att det inte finns några starka verb, att alla substantiv slutar på o, att alla adjektiv slutar på a, att bokstäverna alltid uttalas på samma sätt, att betoningen alltid är på näst sista vokalen etc. Orden är framförallt hämtade från italienskan, engelskan och franskan, och principen har varit att välja ord som har haft spridning i flera språk. Idag är Esperanto förmodligen det mest framgångsrika av de konstruerade språken. Uppskattningsvis 2 miljoner människor behärskar språket. Det finns en internationell organisation som är representerad i 83 länder och varje år hålls en världskongress. Min egen erfarenhet av språket är att det är mycket lätt att lära. Jag är långt ifrån ett språkgeni men jag kom ändå ganska snabbt igång. Efter ett par dagars studerande förstod jag språkets uppbyggnad i stort. Efter en vecka kunde jag börja konstruera mina första meningar, samt relativt lätt förstå skriven text, och efter några veckor kunde jag, med ordbokens hjälp, själv göra mig förstådd i skrift. Trots att språket är så lätt att lära har det aldrig slagit igenom på allvar, under sina snart 100 år. Förmodligen beror det på att det just är ett konstruerat språk. Det finns inget land man kan åka till där alla pratar Esperanto, och det finns därmed inte heller någon nationell kultur kopplat till det. Men om du vill offra lite fritid, bara för att det är kul att kunna ett annorlunda språk, då kan jag varmt rekommendera Esperanto. På köpet får du möjligheten att kommunicera med folk över hela världen. Mer information om Esperanto: http://www.esperanto.se