Det trendiga skoföretaget Nike gick nyligen ut med ett pressmeddelande där de berättade om hur de förbättrat villkoren för sina arbetare - många av dem barn - i Indonesien. Man hävdade med stolthet att lönerna höjts med hela sex procent, från 250 000 till 265 000 rupiah per månad. Det låter ju fint och generöst, men vid en närmare granskning upptäcker man att även solen har fläckar. Vad Nike händelsevis "glömt bort" att informera om är att den verkliga lönehöjningen inte motsvarar mer än en ynka amerikansk cent i timmen. Efter lönehöjningen tjänar Nikes arbetare knappt sex dollar i veckan. Ett annat faktum som utelämnades av Nike är att inflationen i Indonesien är skyhög (54 procent under 1998), vilket gör pengarna praktiskt taget värdelösa. Mätt i ren köpkraft har Nike med sin så kallade "lönehöjning" i praktiken sänkt lönerna med 45 procent! Under det senaste kvartalet gick Nikes vinster upp med 70 procent, men de 70 000 arbetarna i Indonesien fick ingen del av profitkakan. Trots sin utpräglat amerikanska image - som företaget förra året lade över 600 miljoner dollar på att marknadsföra - tillverkar Nike inte längre några skor i USA. Det finns för övrigt bara 37 000 skoarbetare kvar i hela USA. Produktionen har flyttats till tredje världen där auktoritära militärregimer kan se till att arbetarna håller sig på mattan och inte organiserar sig för att förbättra sina villkor gentemot de västliga företagen och kapitalägarna. Indonesien har ur denna synpunkt ett särdeles fint "företagsklimat" för att låna ett ord ur den vulgära svenska debatten. Nike har förstås inga moraliska betänkligheter mot att investera i ett land som i årtionden bedrivit en medveten folkmordspolitik mot befolkningen i det ockuperade Östtimor. I Nikes fabriker finns förstås inga besvärliga fackföreningar, och inspektörer från ideella människorättsorganisationer är portförbjudna. Nikes utsugning av indonesiska barn är förstås bara ett exempel bland många som illustrerar tillståndet i den groteska nya världsordning där kapitalet tillåts härja fritt utan någon hänsyn till de människor som driver dess grottekvarn framåt.