Massmedier brukar kallas för den tredje statsmakten. Kanske borde man kalla opinionsinstituten för den fjärde? Men kan man verkligen lita på dem? Webbtidningen Kritik har undersökt vårt största opinionsföretag - Sifo - och funnit att det slarvas en hel del med sanningen.

- Visst fyllde man i svaren själv ibland, erkänner en av de tidigare telefonintervjuarna på Sifo. Svarade folk raskt och snällt, ställde man alla frågor korrekt, men började någon krångla och babbla om någonting, fortsatte man bara och fylla i formuläret ett par frågor tills de var klara med babblandet, då fortsatte man frågorna där man var. Så det gick undan lite.

- Folk är ju inte så smarta alltid. Många inser inte vad en femgradig skala innebär. Man fick svar som "nej det gillar jag inte, en femma", eller "ja, jättebra, en trea". Då kunde man ju ibland hjälpa dem lite på traven. Om man orkade. På det hela taget var det ju inget som man brydde sig om.

Sifo är inte ensam om problemet med intervjuare som inte tar sitt jobb på vidare stort allvar. Och därmed underminerar den statistiska "sanningen". En person som har jobbat som teleintervjuare hos det mindre företaget Sponsor Statistik, som undersöker "effekterna av sponsring och "event marketing" säger:

- Visst hittade man på och fyllde i själv. Inte för att man ville ljuga, utan för att det var så pinsamt att ringa upp folk och ställa massa idiotfrågor. "Vad tycker du om affärskedjan det-och-det: mossigt, jätteballt eller snobbigt?". Jag brukade inte ens säga mitt riktiga namn. Och sedan fick jag beröm för att jag var så snabb och duktig. Helknäppt.

Läs hela artikeln i senaste numret av webbtidningen Kritik:
http://www.kritik.com