Skillnader mellan sedativa och medvetandeutvidgande preparat.

Olyckligtvis uppväcker ordet "narkotika" en reflex av fruktan, ogillande och affekt i västerlänningens nervsystem. "Narkotika" är naturligtvis bara den allmänna termen för ett kemiskt verkande medel. Alkohol är ett sedativt medel med en verkan liknande barbitursyrepreparatens. Men på grund av de rent verbala associationerna tänker vi inte på alkohol som ett narkotiskt medel just därför att den är vår nationaldrog.

Den amerikanske narkotikabyrån har sammanfört substanser med motsatta fysiologiska verkningar som narkotika. Morfin är i själva verket ett motgift mot kokainförgiftning. Cannabis (den latinska termen för preparat från hampaplantan, t.ex. marihuana och haschisch) är ett hallucinogent medel utan kemisk eller fysiologisk släktskap vare sig med kokain eller morfin.

Trots detta klassificeras både kokain, morfin och cannabis som narkotika. Ofrånkomligt är att termen får en emotionell effekt. Men använd på detta diffusa sätt är dess innebörd oanvändbar. Jag skulle därför redan från början vilja göra en klar distinktion mellan sedativa och hallucinogena medel, mellan vanebildande och icke-vanebildande preparat.

Vad är vanebildning? Bruket av opium och/eller härledda medel leder till ett tillstånd som definierar, begränsar och beskriver vanebildning. Missbrukaren fungerar på heroin. Utan det är han lika hjälplös som en uppdragen fisk, utanför sin miljö. Liksom en dykare är beroende av sin luftledning är missbrukaren beroende av sin heroinförbindelse. Detta tillstånd av total avhängighet existerar inte före kontakten med heroinet och det följande beroendet. Det behövs bara en månad då narkomanen mer eller mindre dagligen genom injektioner eller sniffande utsätts för medlet för att han skall vara fast, dvs beroende för livet.

Även om narkomanen botas och undviker heroinet i åratal kan han bli beroende genom en eller två injiceringar. I likhet med alkoholisten har han tillägnat sig en känslighet för medlet som räcker livet ut. Forskarna vet fortfarande inte hur heroinberoendet uppstår. Dr Lisbell på Lexington, Kentucky, där de flesta av narkomanerna i USA behandlas, har framkastat hypotesen att morfinet verkar på cellreceptorerna; kanske förändrar det den molekulära strukturen i vissa av kroppens cellgrupper.

Medan morfinets verkningssätt inte är helt klarlagt har alkoholen och barbitursyrepreparaten definitivt en sedativ (bedövande) effekt på främre hjärnan, och ökade doser är i allmänhet erforderliga för att bedövning skall uppnås. I själva verket kan man säga att alla sedativa medel verkar genom att bedöva, dvs sätta någon av nervsystemets funktioner ur funktion genom att försvaga upplevelsen av omgivningen och de kroppsliga processerna.

Behov tycks sällan uppstå av sedativen och kanske är opiaterna den enda klassen av riktigt beroendeskapande medel. De symtom som följer på ett upphörande av bruket av barbitursyrepreparat kan betraktas som en mekanisk reaktion från en kraftig bedövning av främre hjärnan mer än ett biologiskt behov av det narkotiska medlet.

Vad är ett hallucinogent medel? Ett preparat som utvidgar medvetande och ökar uppfattningen av omgivningen och de kroppsliga processerna. (Jag skulle vilja föreslå att termen medvetandeutvidgande medel ersätter termen hallucinogena medel eftersom direkta hallucinationer är sällsynta och inga exakta definitioner av begreppet hallucination har formulerats.)

Under påverkan av meskalin, LSD, cannabis är man intensivt medveten om färger, ljud, lukter, och medlets effekt kan sägas ligga i denna ökade uppmärksamhet som kan vara behaglig eller obehaglig beroende på uppmärksamhetens innebörd. Färger och ljud förlänas en intensiv mening och många insikter stannar kvar sedan verkningskraften hos drogen har försvunnit. Jag har under påverkan av meskalin haft en upplevelse av att se en tavla för första gången och senare funnit att jag kunde se tavlan utan att använda medlet.

Samma inblickar i musik eller skönheten hos vanligtvis ignorerade föremål förs vidare så att en kontakt med ett kraftigt medvetandeutvidgande medel ofta överför en permanent utvidgning av erfarenhetens räckvidd. Meskalin förflyttar brukaren till oupptäckta psykiska områden och han kan ofta hitta vägen tillbaka utan någon kemisk vägvisare.

Jag tänker beskriva ett enkelt experiment som kommer att gör skillnaden mellan sedativa och medvetandeutvidgande preparat mera precis. Så vitt jag vet har detta experiment aldrig utförts i detalj. Här är det föreslagna experimentet: ge ett medvetandeutvidgande medel tillsammans med en exakt mängd stimuli - musik, bilder, lukter, smaker - tidsstuderade och registrerade på så sätt att de kan repeteras exakt. När medlets verkninngar efter några dagar helt och håller försvunnit utsätts personen för samma stimuli i samma ordningsföljd.

I vilken utsträckning återupplivas den hallucinogena upplevelsen? Var och en som har använt de medvetandeutvidgande medlen vet att varje enskild stimulus som upplevts under inverkan av medlet kan återuppliva det hallucinogena tillståndet. Det finns all anledning att tro att den hallucinogena upplevelsen kan återerövras i detalj med hjälp av en exakt upprepning av de associerade stimuli.

Försök nu företa samma experiment med en morfinist. Ge en dos morfin tillsammans med en rad stimuli. Vänta tills symtomen på att narkotikabehovet åter sätter in uppstår. Upprepa nu stimuli. Upplevs någon lättnad från dessa symtom? Tvärtom, de associerade stimuli återupplivar och intensifierar behovet. Detsamma gäller naturligtvis också alkoholen. Stimuli som associeras med förtärandet av alkohol aktiverar behovet av alkohol och bidrar till återfall hos den botade alkoholisten.

Användandet av sedativa preparat leder till ett ökat beroende av det använda preparatet. Bruket av medvetandeutvidgande medel skulle kunna visa hur man skall kunna uppnå den hallucinogena upplevelsens positiva aspekter utan något kemiskt medel. Allt som kan göras kemiskt kan göras på andra sätt om den erforderliga kunskapen om de inblandade mekanismerna finns. Nyligen drog en tandläkare i Cambridge ut tänder utan någon annan bedövning än musik genom hörlurar. Patienten instruerades att skruva upp volymen om han erfor smärta.

Den medvetandeutvidgande upplevelsen har åstadkommits genom ett flicker, dvs rytmiska ljusblixtar på näthinnan med en frekvens av mellan tio och femton blixtar i sekunden. Jag citerar från Grey Walters "The Living Brain": "Den rytmiska serien av blixtar tycktes bryta ner några av de fysiologiska barriärerna i hjärnan. Detta innebar att den stimulus av flicker som mottogs på den visuella projektionsytan i hjärnbarken bröt gränsen när dess krusningar flödade över in i andra sektorer."

Det är just denna översvämning i hjärnsektorer, hörseln, färger, sättet att se ljud och till och med dofter som är ett ovillkorligt kännetecken för de medvetandeutvidgande preparaten. Genom flickerna har Grey Walter åstadkommit många av de fenomen som associeras med medvetandeutvidgande droger. Försökspersoner berättade: "Ljus som kometer ... Extrema överjordiska färger, mentala färger inte djupa visuella..."

Litteraturen om meskalin och LSD vimlar av sådana beklagligtvis mycket vaga beskrivningar av visuella upplevelser. Vidare experiment med omärkliga doser av meskalin ledsagade av flicker, flicker som är igång under stora doseringar och upprepas senare skulle mycket väl kunna leda till en icke-kemisk metod att utvidga medvetandet och öka uppmärksamheten.

Det finns många medvetandeutvidgande medel, vart och ett med särskilda egenskaper, och forskarna har bara börjat utforska dessa preparats kemi. Jag har haft personlig erfarenhet av meskalin, LSD, banisteriopsis caapi, kava-kava, dimethyltryptamin och åtskilliga andra i form av örtblandningar vars innehåll varit okänt för mig. Alla dessa droger öppnar olika psykiska områden. Vissa av dessa områden är angenäma, andra inte.

Dimethyltryptamin och bufotenin tycks hos många människor åstadkomma alarmerande och obehagliga symtom, och båda dessa preparat bör enligt min mening användas med stor försiktighet eller inte alls. En överdos av medvetandeutvidgande medel kan bli en mardrömsliknande upplevelse beroende på den ökade intensiteten i upplevelsen av obehagliga och farliga symtom.

Jag skulle vilja nämna ett medel som varken är ett främre hjärnbarkstimulerande medel som kokain eller ett sedativ som morfin och barbitursyrepreparaten eller en tranquilizer eller en energizer eller en hallucinogen, ett medel som skulle kunna fungera som en nyttig stabiliserande faktor vid användandet av de medvetandeutvidgande preparaten. Detta medel är apomorfin. Jag citerar från "Anxiety and Its Treatment" av dr John Dent, London: "Apomorfin är gjort av morfin som kokas med saltsyra, men dess fysiologiska effekt är helt annorlunda - apomorfin påverkar hypothalamus med den verkan att det normaliserar ämnesomsättningen och reglerar blodserumet."

Taget i samband med ett medvetandeutvidgande preparat stabiliserar apomorfin upplevelsen och reducerar ångesten. Jag har observerat och personligen upplevt en dramatisk befrielse från ångest uppkommen genom medvetandeutvidgande preparat efter en dos apomorfin. Medlet har inga sedativa eller vanebildande egenskaper. Inget fall av behov av apomorfin har någonsin registrerats. Ändå har det genom rent verbala associationer placerats under Harrisons narkotikaparagraf och ordineras sällan här i landet. Apomorfin är ett unikt preparat i det avseendet att det fungerar som ett ämnesomsättningsregulator som stabiliserar men aldrig upphäver den medvetandeutvidgande upplevelsen.

Sammanfattningsvis: de sedativa medlen fungerar genom att inskränka uppmärksamheten och en ökad dosering krävs för att åstadkomma eller vidmakthålla detta tillstånd av inskränkt uppmärksamhet. De medvetandeutvidgande medlen fungerar genom att öka uppmärksamheten, och detta tillstånd av ökad uppmärksamhet kan bli en egenskap som stannar för gott. Det är fatalt att bruket av marihuana som utan tvekan är den säkraste av de hallucinogena drogerna skall vara föremål för de hårdaste straffpåföljderna.

Det råder inget tvivel om att detta preparat är ytterligt användbart för konstnären som försöker aktivera associationsserier av ett slag som annars skulle vara omöjliga att nå fram till, och själv har jag bruket av cannabis direkt att tacka för flera av scenerna i "Naked Lunch". Opiater, å andra sidan, kan bara utgöra ett hinder för konstnären eftersom de försvagar uppmärksamheten på omgivningen och de kroppsliga funktionerna.

Cannabis tjänstgör som en vägvisare till psykiska områden som sedan kan beträdas utan dess hjälp. Jag har nu i några år avhållit mig från bruket av cannabis och märker att jag är i stånd att uppnå samma resultat med icke-kemiska medel: flicker, musik genom hörlurar, beskärningar och övervikningar i mina texter och i synnerhet genom att träna mig att tänka i associativa block i stället för i ord.

Detta betyder att bruket av cannabis, i likhet med alla hallucinogener, kan avbrytas när konstnären har blivit hemtam i de områden som medlet har öppnat åt honom. Cannabis förorsakar ibland höggradig ångest och denna ångest reduceras omedelbart av apomorfin.

Det förefaller mig som om cannabis och de andra medvetandeutvidgande preparaten skulle erbjuda en nyckel till den skapande processen och som om ett systematiskt studium av dessa preparat skulle öppna vägen till icke-kemiska metoder för att utvidga medvetandet.

Text: William Burroughs
Översättning: Torkel Rasmusson

Artikeln har tidigare varit publicerad i tidskriften Gorilla nummer 2-1967