Knark, knark, knark. Under ytan finns en annan verklighet, ett samhälle i centrala Köpenhamn sprängfyllt med kreativitet och kultur. En fristad som är bebodd av cirka 1000 personer, samma fristad som förra hösten firade 20årsjubileum, och som varje år besöks av en halv miljon människor. Here's the story about Christiania.

Det hela började 1971 när en grupp invånare bröt upp stängslet i hörnet av Prinsessegade och Refshalevej. Anledningen var helt enkelt att man ville ha en lekplats för kvarterets barn. Samma år var det en utställning i Charlottenberg kallad "Noget for noget" (Ge och ta), där hippies och freaks avlösta varandra med att sälja grejer och visa konst, bilder, samt ha teater och andra happenings. I förbindelse med utställningen blev den alternativa tidningen "Hovedbladet" utgiven. I en av artiklarna diskuterade man bl.a. dom övergivna militärbarackerna på Bådmandsstraedes Kaserne och kom med tusen idéer för dess användning, inte minst som bostad för stadens alla bostadslösa. Både husockupantsrörelsen och dom alternativa krafterna från "Det nya samhället" behövde en plats där dom kunde förverkliga sina drömmar. Artikeln resulterade i en massiv invandring av folk från både när och fjärran som ville skapa ett liv baserat på gemenskap och frihet. Christiania var ett faktum.

Polisen gjorde åtskilliga försök att förflytta människorna ifrån området men gav upp eftersom området var för stort och människorna för många. Istället blev Christiania en politisk fråga som till slut hamnade i riksdagen. Man bestämde att Christiania skulle betala vatten och el, och därmed blev Christiania accepterat som ett "socialt experiment". Experimentet skulle få fortsätta tills man hittade ett bättre användningsområde, något man skulle få fram via en idétävling. Året efter, 1973, var det regeringsbyte och åsikterna om Christiania ändrades. Nu skulle Christiania stängas. Samtidigt höll NATO toppmöte i Köpenhamn. Teatergruppen Solvognen i Christiania tog tillfället i akt och satt ihop en totalteater med hundratals medverkande. "NATO-armén" ockuperade Danmarks radio och andra strategiska punkter som om Danmark hade blivit ockuperat av NATO-trupper. I många timmar svävade nationen i ovisshet om det var på riktigt eller inte. "NATO-soldaterna" blev på eget soldatmanér bortförda, och på kvällen var det revy och underhållning till dom medverkandes ära. Samtidigt höll Christiania på att organisera sig. Tio mindre områden med självstyre var etablerade, och den högsta myndigheten var Faellesmødet (Gemensamhetsmötet) där alla invånare kunde delta. Teater och politiska aktioner kom att prägla Christianias första år. 1974 ställde 12 listor med kandidater ifrån Christiania upp i kommunalvalet. Tekniskt sett arbetade alla kandidater ifrån dom olika listorna tillsammans för att få in en kvinna från kvinnolistan. Man fick ett mandat som man gav till Tine Schmedes. Hon skapade en rejäl oordning i både politiken och i media genom att helt öppet sitta och bröstamma sitt barn på mötena. Samma år arrangerade Christiania sin första julafton för fattiga och ensamma. Christiania arrangerade en tomtearmé som givmilt delade ut presenter till ung som gammal från stadens varuhus. Naturligtvis blev dom arresterade och på löpsedlarna dagen efter kunde man se bilder på hur polisen arresterade jultomtar. Julafton för fattiga och ensamma är numera en helig tradition på Christiania som varje år serverar cirka 2000 personer julmat.

1975 beslutade regeringen att Christiania skulle utrymmas och vara rent senast den 1:a April 1976. Under tiden satte Solvognen upp "Elverhøj" på Gra Hal. En föreställning som skapade mycket uppmärksamhet om fristaden, och Christiania började mobilisera sig inför kommande konfrontationer med staten. Man organiserade en regnbågsarmé där man delade in alla i olika arbetsgrupper, samt gav varje grupp en färg som kännetecknade dess uppgifter. Rött för utgående aktioner, grönt för mat och näringstillförsel, blå för ökad medvetenhet och information osv. Man bjöd in folk som bodde i Danmark för att titta på Christiania och närmare 10.000 dök upp. Några av Danmarks kändaste rockband spelade in en stödplatta för Christiania som blev en enorm framgång. Den 1:a April 1976 hände ingenting, i sista minuten hade riksdagen beslutat att skjuta upp stängningen av Christiania. Istället blev 1:a April en stor manifestation för det alternativa Danmark. Danmarks Nationalmuseum gav ut en bok om den alternativa bomiljön i fristaden, och arkitekter talade entusiastiskt om Christianiaidéen.

Christiania anklagade nu staten för att ha brutit löften. Idétävlingen som var planerad 1973 hade fortfarande inte blivit av. Regeringen hade lovat att invånarna skulle få stanna tills tävlingen var avgjord, vilket innebar att beslutet om att stänga Christiania 1976 var att bryta en överenskommelse. Man hoppades på att kunna få ett stopp på uppskjutningarna av en stängning. 1977 förlorade man fallet, men man gjorde ändå ett sista försök att överklaga till högsta domstolen. 1977 arrangerade Christiania utställningen "Kaerlighed og Kaos" (Kärlek och Kaos) vid Charlottenborg, och en stor arbetsfestival satte igång. Fristaden gjordes ren och reparerades från topp till tå. Christiania gav ut sin egen stödskiva "Vores Musik" (Våran Musik), en presentation av fristadens många poeter och musiker. 1978 förlorade man målet i högsta domstolen, och Christiania blev tvunget att fortsätta mobilisera sig. En plan som skulle skaffa hundra tusentals människor som kunde försvara Christiania sattes i verk, och Christiania ställde åter upp i kommunalvalet. Christianialistans program var bl.a. en bevaring av Christiania på Christianitternas egna vilkor. Christianialistan fick en representant i borgarrådet, Thorkild Weiss Madsen, som blev välkänd för sina hårda attacker mot husskojare och deras bulldozerliknande slumsaneringar. Riksdagen arbetade nu fram en lokalplan för området, och bestämde att staden skulle normaliseras, utan några närmare beskrivningar.

I Köpenhamn drev polisen hetsjakt på knarkare och haschförsäljare samtidigt som heroinet introducerades på allvar i Danmark. Detta märktes tydligt i Christiania där haschhandeln växte och antalet tunga narkomaner ökade. Christiania försökte nu samarbeta med polisen och få bort dom tunga narkomanerna från haschmarknaden, men polisen lade istället ner tiden på att göra razzior mot haschförsäljare. Christiania tog nu saken i egna händer istället och gjorde ett flertal aktioner mot dom tunga narkomanerna och dess försäljare. Detta var 1979/80 och man hade gjort en blockad mot tung narkotika. Dom tunga narkomanerna fick helt enkelt avstå ifrån att ta något eller att lämna området, och försäljarna blev helt avvisade. Även om det här hör till Christianias mer svarta år så blommade en helt annan kultur för fullt samtidigt. Rockmaskinen i Fredens Ark blev 1978 hemmet för Köpenhamns växande punkscen. Cabaretlivet blomstrade för fullt på Operaen, Rockmaskinen, Månefiskeren och Bøssehuset (böghuset), och 1981 åkte en cabaretgrupp ifrån Christiania till Modena i Italien - inbjudna av Modenas kommunalfullmäktige. 1982 gav regeringen konsultfirman "Møller & Grønborg" i uppdrag att göra en framtidsplan för användandet av området. Medan Christianitterna byggde och reparerade, planterade i trädgårdarna och fick barn lämnade konsultfirman ifrån sig en rapport där man föreslog Christiania som ett försökssamhälle med eget självstyre.

Landet genomgick samma år ett regeringsbyte, från socialistisk till konservativ, samtidigt som man i Sverige startade en våldsam hets mot Christiania. Fristaden anklagades för att vara Nordens narkotikacenter och roten till allt ont. Christiania svarade med aktionen "Elsk Sverige", där Christianitter tog med sig kabaréer och konstutställningar m.m. och åkte till Stockholm, Göteborg och Malmö. En aktion som de svenska tidningarna uppmärksammade förvånansvärt lite. Dom följande åren blev Christiania "bortglömt" vilket gav fristaden tid att bygga upp ny verksamhet och arbeta med olika visioner inför framtiden. Stödkonserter för indianerna vid Big Mountain, USA och Aassiviqkonferansen i Grönland hölls i Grå Hal som uttryck för Christianias släktskap med andra etniska grupper. Under de här åren etablerades en mängd nya internationella kontakter. "Rødder på CA" (Rötter på Christiania), en video om barnens levnadsvillkor på Christiania gavs ut 1985. 1987 kom regeringen med en handlingsplan angående en "legalisering" av Christiania. Bl.a. skulle man få en förvaltningsgrupp som skulle förenkla kontakten mellan Christiania och myndigheterna. Christiania svarade med en rapport, "Voilá", som redogjorde för att Christiania var i stånd att upprätthålla byggnaderna och stödja dess institutioner under förutsättning att man fick en viss form av skattefrigörelse. Överskottet från affärerna och annan verksamhet på Christiania skulle istället gå till Christianias Faelleskasse (gemensamma kassan).

Myndigheterna arbetade nu på en legalisering - inte minst av barerna och restaurangerna, även de som jobbade där försökte få en överenskommelse och utskänkningstillstånd hos polisen. Det hela slutade med att polisen gjorde en aktion och stängde alla ställena i början av 1989. Samma år blev en lag angående användandet av Christiania stiftad i riksdagen. Tillsammans med en plan gjord av miljödepartementet var målet att man skulle "normalisera" Christiania. Planen delade Christiania i två delar. Den första och mer lantliga, var det tänkt skulle bli ren ifrån invånare. Den andra och mer stadsliknande var tänkt att justeras och förbli ett experiment på obestämd framtid. "Vote 4 Truckers", en rapgrupp ifrån Christiania, släppte singeln och videon "Christiania - Fingrene Vaek" (Håll fingrarna ifrån Christiania) som stöd för Christiania.

Försvarsdepartementet som "äger" Christiania startade i samband med förvaltningen av den nya lagen ett sekretariat som 1990 släppte skriften "Mål och Midler" (Målsättning och dess medel), där de visade hur de tänkt sig sin normaliseringen och legaliseringen. Över 90 invånare ifrån Christiania hade invändningar emot planen. De flesta invändningarna var emot delningen av Christiania, men även mot förflyttningen av vissa hus. Som aktion mot den nya faran, tog manifestationen "Kaerlighedserklaeringen" (Kärleksförklaringen) plats 1990. Alla invånare i Köpenhamn blev inbjudna för att med egna ögon se vad det var för sorts livsstil Christianitterna kämpade för, och hur vardagen var i den delen av staden. Den danska filmaren Nils Vest släppte filmen "Christiania - du har mit hjerte", en väldigt personlig dokumentär om livet i Christiania.

1991 föddes en tidning som skulle informera människorna i Danmark om verkligheten i Christiania, "Nitten", som var tänkt att visa en annan bild än den man under 80-talet försökt lansera - en stad förfallen i våld och kriminalitet. Christianias egen bild är en ekologiskt orienterad stad grundad på låg ekonomi och utbyggt självstyre. Försvarsdepartementet ville nu erhålla en överenskommelse om användandet och underhållet av byggnader och område. Fristaden etablerade en grupp med utvalda personer som skulle diskutera förslaget. Samtidigt som Christiania firade 20årsjubileum i september 1991, så började överenskommelserna bli färdigskrivna. Avtalet blev dock påskrivet först den 31:e Januari 1992, en månad efter att avtalet skulle ha trätt i kraft. Under våren kom det sen fram, att vad som från början skulle ha varit en årlig rapport nu skulle bli en kvartalsrapport. Ett par månader efter att avtalet blivit klart fick Christiania kritik från Försvarsdepartementet för att rengöringen på den lantliga sidan gått för sakta, samt kritik för betalningen av el och vatten. Samtidigt var kommunen ovilliga att betala bostadsutgifterna för de som fick socialbidrag, vilket i sin tur bidrog till ett underskott i Christianias Faelleskasse. Försvarsdepartementet ignorerade helt att Christiania spenderat tusentals kronor för att reparera det hundraåriga vattensystemet. Detta var gjort för att spara vatten och därmed även pengar på militärbudgeten. I förbindelse med underskrifterna på avtalet gav Christiania ut en "Grøn Plan" som dels var en utställning och dels ett häfte med visioner om den framtida utvecklingen av området. Visioner om en grön stad med lantlig omgivelse.

Äventyret fortsätter...

Artikeln är baserad på information från foldrar, tidningar & nyhetsblad gjorda av Christiania + samtal med dess invånare.

Text: Jan Axelsson