Efter händelserna i Salem i december förra året har diskussionerna i vänsterrörelsen gått heta. Vissa tycker att det som hände både fram till och under manifestationen på alla sätt var ett stort steg framåt. Vissa att samarbetet inför själva manifestationen var bra men att det urartade på plats, medan några tycker att alltihop var ett nederlag. Vi kan alla konstatera att nazisterna återigen kunde genomföra sin parad, men åsikterna går isär om varför det blev så. En del har kritiserat att det var för lite så kallat vanligt folk, men frågan vad vanligt folk är - om det är organisationer som ställer upp med sitt namn som medarrangörer eller alla de förortsungdomar som faktiskt tog sig dit - besvaras dock aldrig. Självklart hade det varit önskvärt med fler i Salem än vad vi var. Beskyllningar för att så tyvärr inte blev fallet har i vissa fall riktats mot det så kallade svarta blocket. Det svarta blocket sammanknippas ofta automatiskt med AFA, men det är värt att påpeka att många av de oorganiserade, vanliga om ni så vill, som faktiskt tog sig till Salem, mer eller mindre gjorde det i så kallad svartablocketmundering. Det har också framförts att flera av deltagarna i demonstrationen har varit problematiska, ofta med antydningar mot det svarta blocket och de organisationer som ofta sammanknippas med detta. Vi vill hävda att vi inte har tillhört gruppen av problematiska personer, då vi uteslutande har följt demonstrationsledningens riktlinjer när dessa funnits oss tydligt tillhanda. Som exempel kan sägas att de enda som faktiskt ställde upp sig för avmarsch efter demonstrationsledningens uppmaning strax efter halv tre var vi och de som vi anser vara oss närliggande grupperingar. De som kan ses vara ett problem är i sådana fall de som i stället och på eget bevåg valde att uppmana folk att stanna kvar för att ockupera torget i likhet med den manifestation som genomfördes förra året. Det bör dock påpekas att många av dessa förmodligen utgjordes av så kallat vanligt folk, oorganiserade, som hade tagit sig till Salem för att protestera mot, och om möjligt stoppa, nazimarschen. Dessa oorganiserade personer har dock inte samma ansvar som vi, som är knutna till Nätverket mot rasism, att följa riktlinjer som de kanske inte ens tydligt uppfattar. De är däremot av yttersta vikt för att den antifascistiska rörelsen skall kunna breddas, leva och växa. Vad gäller kritiken angående maskering har ingenting annat nått oss än en uppmaning att hellre använda alternativ maskering än så kallade rånarluvor. När vi anlände till Rönninge var dock en mycket stor del av de som redan befann sig på torget eller anlände samtidigt maskerade, och många av dessa just med balaclavas. Det kändes då som att frågan om maskering hade fallit när de människor som vi skulle försöka få dit, genom att inte använda balaclavas, själva använde dem. De av våra medlemmar som valde att maskera sig valde trots detta, i enlighet med förutbestämda önskemål, att använda sig av alternativ maskering. Angående den kritik som i efterhand riktats mot hjälmar kan det nämnas att det vid manifestationer och demonstrationer som vi, eller organisationer närstående oss, anordnat under det senaste året flera gånger förekommit hjälmar av säkerhetsskäl. Trots det har vi inte fått någon rekommendation mot användandet av dessa. Detta trots att Salemmanifestationen, vilket alla av förklarliga skäl förmodligen inser, kan räknas som den absoluta högriskmanifestationen på året med över 1 500 nazister och hundratals poliser på plats. Nu i efterhand kan vi inte annat än andas ut åt det faktum att fler än vi valde att använda hjälm. En snabb tillbakablick över de senaste årens antirasistiska demonstrationer visar tydligt att polisen ofta anfaller oberoende av om den de attackerar bär skyddsutrustning eller ej. Detta sker ofta även när inget tydligt skäl föreligger och ofta, om än inte alltid, med samma aggressivitet. Om folk inte hade använt hjälm kan vi alltså ändå vara ganska säkra på att polisen skulle ha anfallit med samma brutalitet och med den enda skillnaden att vi då, i stället för de runt tio som fick åka till sjukhus, kanske hade haft kamrater i koma eller ännu värre. Avslutningsvis vill vi tacka alla som har slutit upp för att protestera mot fascismen runt om i Sverige under det gångna året och vi hoppas att vi kan bli ännu fler under det år som nu står framför oss. Antifascistiska hälsningar, AFA Stockholm