I Svenska Dagbladets Citybilaga skrev man i fredags om något så ovanligt som gayskins. Andres Lokko skriver bland annat: "Vart man än vänder blicken på London Old Compton Street ser man rakade män med ansenliga polisonger i Fred Perry-tröjor, hängslen, uppvikta Levis, gröna MA1-bombare och välputsade oxblodsröda Doctor Martens obekymrat spatsera hand i hand med andra - lika nyrakade - män i tajta buttondown-skjortor och sta-prest byxor till bootsen. Svenska turister på väg till någon musikal i Soho ser vettskrämda ut. De har ju lärt sig att alla skinheads är onda nazister som bränner flyktingbarn och äter levande ekorrar." Även den läsvärda gaytidningen QX uppmärksammar skinheadskulturen i sitt senaste nummer. Gayskins är inget nytt fenomen, men precis som S.H.A.R.P (Skin-Heads-Against-Racial-Prejudice) hör dessa skinheadsgrupper till något som media normalt inte skriver om.