Dag Öhrlund:
Fingertoppskänsla
När jag var barn kom det en hel del ungar som ville leka hemma hos oss eftersom vi varken hade finrum där barn inte fick vistas, eller odlad trädgård.
De flesta hade inte vett att säga god dag vilket irriterade min far en hel del. En dag samlade han ungarna vid redskapsboden, klättrade upp på taket och förklarade de enkla reglerna för att vistas hemma hos oss: - Ni säger god dag när ni kommer, tack när ni får något och adjö när ni går! Ett barn försvann efter denna lektion. Resten lärde och lydde. Social kompetens, årgång 1964. Tio år senare sökte jag jobb på ett antal tidningar. Vart jag än ringde och niade redaktören, fick jag ett skratt och ett "du" till svar. Efter elva försök gav jag upp och duade den redaktör jag ringde upp. Hans torra svar blev: - Jag kan inte påminna mig att jag lagt bort titlarna med er. Mannen var chef på en mycket konservativ tidning och kanske var det min brist på fingertoppskänsla - social kompetens - som gjorde att jag inte fick jobbet. Det är inte svårare idag, människan förändras inte så mycket. Behovet av att kunna kommunicera på ett trevligt sätt finns kvar. Liksom behoven av kompetens, professionalism, förståelse, ödmjukhet och hänsyn. Men social kompetens har blivit en affärsidé. Att man för dyra pengar kan sälja uppfostran till vuxna är både intressant och skrämmande, och frågan är varför? En kvalificerad gissning är att det idag vandrar omkring en halv generation som aldrig fått lära sig vanligt folkvett. Och som därefter suttit parkerad vid dataskärmar 18 timmar om dygnet istället för att umgås med människor. För ett par år sedan jobbade jag med en mycket duktig webbdesigner. Killen var en trollkarl vad gällde grafisk design, men hade inga begrepp om hur man uppför sig. Han gick i träningsoverall dygnet runt. Han kunde inte öppna ett bankkonto och visste inte hur man betalade en räkning. Han åt färdiglagad pytt-i-panna fem dagar i veckan och trodde att alla viner kostade 1 200 kronor flaskan eftersom han nyligen fått betala det på en restaurang. Han satt vid datorn större delen av dygnet och tycktes illa berörd när han blev tvungen att träffa folk. Han var 35 år och jag förstår inte hur han ska överleva den dag han inte längre kan leva genom sin dator. De konsulter som nu fakturerar företag flera tusen i timmen för att lära deras anställda att uppföra sig, måste skratta hela vägen till banken! När jag tittar på deras presentationer blir jag mörkrädd. De framställer något uppenbart som något väldigt märkvärdigt och använder uttryck som "operationalisering", "mångdimensionella kommunikationsrum" och "dubbelriktade kommunikationslänkar", för att få det hela att se mer komplicerat ut. De säljer kurser i social kompetens för 10 000 kronor per deltagare och Greklandsresor på vilka man ska segla och lära sig social kompetens samtidigt, till hutlösa pengar. Jag tror inte att social kompetens är speciellt svårt. När jag gick i skolan fick man betyg i ordning och uppförande, detsamma gällde i lumpen. Det var inte svårare än att uppföra sig någorlunda vettigt. Kunde man dessutom klä sig efter tillfället och hade lite normal fingertoppskänsla, var saken klar. Detsamma gäller nu. Du måste naturligtvis komplettera det där tackandet och hälsandet med ett yttre som funkar. Och tro mig - tatueringar och synliga piercingar kommer inte att hjälpa dig till bättre position eller högre lön, om du inte söker jobb som sjöman eller i ett hårdrockföretag där alla är under 25 år. Det är en dålig idé att stövla in på ett finansbolag i Doc Martenskängor och trasiga jeans, oavsett hur mycket du tycker att du har rätt att ha din stil. För det handlar inte bara om dig. Det handlar om att vara del av en grupp, att anpassa sig, smälta in. Om hänsyn till omgivningen. Det betyder inte att du måste ge upp din personlighet. Men kan du inte visa den på annat sätt än att sticka nålar genom kinderna, ha en pärla i tungan eller en töntig örn tatuerad på axeln, så har du kanske ett problem du borde fundera över. För det där metallskrotet och örnen kommer inte att hjälpa dig när det blåser. Inte kängorna heller. Med lite gammal hederlig hyfs i botten och en dos fingertoppskänsla på toppen kommer du riktigt långt. Du klär dig ordentligt, är hel och ren, uppför dig ordentligt, är verbal och trevlig. Du känner av vem som är vem, vem du kan skämta med och inte. Och i vilka sammanhang du kan säga olika saker. Om jag nu har gjort ett par tusen-kronor-i-timmen-konsulter arbetslösa, så känner jag inte dåligt samvete för det. Fast det hade varit kul att segla i Grekland. Jag kanske ska bli konsult i social kompetens ...
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2006-05-01