Dag Öhrlund:
Svårhängt
Ända sedan jag var valp har jag velat ha en hängmatta. Men när jag blev stor nog att skaffa en var det inte vara så lätt ...
Det är snart sommar. Grattis. Det påminner mig om något jag velat ha sedan jag var liten. En hängmatta och en hammock. Förmodligen var det viktigt för att de flesta i det lilla brukssamhälle jag växte upp i hade hängmatta och hammock. Jag tjatade men mina föräldrar stretade emot. Vi skulle inte ha hammock. Vi skulle absolut inte ha hängmatta. Men nu är jag en stor pojke och för det mesta informerar jag inte min 81-åriga mamma om mina planer längre. Mammor är ju mammor och tycker saker. Du vet säkert. För säkerhets skull glömde jag att berätta för henne att jag tänkte köpa en hängmatta. Jag sa inget till min fru Katten heller. Hon är synnerligen tålmodig och skulle säkert inte något att invända. Jag inspekterade trädgården och fann ett bekymmer. Det är väldigt svårt att hänga en hängmatta i ett enda träd, och jag har bara ett träd. Så kom jag på att jag sett tjusiga hängmattor som man hänger i metallstativ på marken. På bilderna ser det otroligt bekvämt ut. Jag ringde runt till affärer i omgivningen och frågade om de hade hängmattor på metallstativ. Nix, pix. Inte en stativhängd matta så långt ögat nådde. Så ringde jag till ett välkänt företag som börjar på Bau och slutar på haus. Jodå, upplyste flickan i telefonen, de hade hängmattor på stativ för i runda slängar femhundra spänn. Jag tvingade in två motvilliga barn i bilen, mutade dem med glass vid en bensinmack och körde de tre milen i stekande sol till Bauhaus. Eländet började redan utanför, när en synnerligen svettig dam i ful klänning hade oönskade åsikter om mitt sätt att parkera. När jag förklarade för damen vad hennes åsikter var värda för mig blandade sig damens lika svettige man i diskussionen och så var cirkusen igång. Inne i varuhuset pekade flickan i informationen mot avdelningen för trädgårdsmöbler när jag frågade efter hängmatta. Du vet hur det är att ta sig igenom ett byggvaruhus på sommaren. Ungarna skriker, gubbar och kärringar viftar med vattenkannor och tvåtumfyra-reglar så att man får huka sig. Jag undersökte raskt avdelningen med hjälp av barnen, men hittade ingen hängmatta. Jag frågade en ung herre som rusade förbi och pekade mot ett hörn. I hörnet låg vanliga hängmattor för trädmontage. Jag stoppade ännu en anställd yngling som kom förbi, och frågade om jag fick fråga en sak. Han tittade på mig som om jag vore något katten släpat in, och fräste: - Det ska gå jävligt fort i så fall, jag har annat att göra! Naturligtvis bad jag honom vänligt men bestämt att dra åt helvete, vilket man bör göra om man blir illa behandlad i en affär där man tänkt spendera pengar. Vidare undersökningar visade att flickan i telefonen ljugit och därmed fått mig att köra sex mil i onödan. Det fanns inga hängmattor för stativmontering. Efter att ha givit personalen i informationen rätt klara besked om vad jag tyckte om varuhuset och att jag aldrig mer tänkte sätta min fot där igen, satte jag mig i bilen. Körde tvärs över gatan till IKEA och kollade där. Inga hängmattor. Vänta lite nu! Inga hängmattor på IKEA? Vart tog folkhemmet vägen? Vart är landet på väg? Jag satte mig i bilen och funderade. Slog mig för pannan när jag kom på mitt gigantiska misstag. Jag hade ju inte ringt till Obs! Först måste jag meddela att jag vägrar kalla Obs! för ”Coop Forum”. Namnet är det dummaste jag hört på länge och bara ett resultat av att någon reklamfjolla fått en miljon eller två för att ”utveckla en ny profil som kommunicerar över målgrupperna”. Så brukar det nämligen heta på de där mötena där reklamfolk dricker isvatten ur plastglas medan de tar 1 500 spänn per skalle och timme. Sedan måste jag jämföra Obs! med ACME. När jag nämner ACME tänker jag förstås på Wylie E. Coyote, den coola vargen i ”Gråben och Hjulben”. Den alerte tittaren har lagt märke till att de redskap Wylie packar upp för att fånga pippin med, kommer ur lådor det står ”ACME” på. ACME är alltså möjligheternas varuhus. En plats där man kan finna raketmotorer och blodpudding, bomber och böckling, småspik och giljotiner. Obs! är likadant. Obs! har allt. Nästan. Alltså ringde jag Obs! från mobilen. En mycket trevlig ung herre svarade att Obs! naturligtvis hade hängmattor på metallstativ. Han upplyste snabbt om priset och sprang för att kolla vilka färger som fanns kvar. Med en rivstart körde jag de tre milen tillbaka mot Obs! och stannade med rykande däck på parkeringen. Tjugo minuter senare var jag glad ägare till en rödvitrandig hängmatta och ett metallstativ i ett sånt där platt paket jag hatar, för att det betyder att man måste vara händig och montera något. Men tro det eller ej. Utan vare sig bruksanvisning, verktyg eller blodiga fingrar klarade jag av att montera ihop fyra metallrör till ett stativ. Utan att ringa till någon av mina händiga kamrater klarade jag att hänga mattan på stativet. Utan att slå ihjäl mig klarade jag (vilket är en viss konst!) att balansera mig upp i mattan och ligga kvar. Där, njutningsfullt stirrande mot en blå himmel, hissade jag ett fulfinger mot varuhus där personalen är otrevlig när man ställer frågor. Länge leve ACME, länge leve Obs! Och du, köp en hängmatta till nästa sommar. Alla borde ha en!
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2005-04-01