Dag Öhrlund:

Charter

Bara för att några vilsna, packade vikingar en gång seglade fel, har vi blivit så förbannat frusna att vi till varje pris måste åka till solen då och då.

Lösningen heter förstås charter ... Incheckningskön på Arlanda känns oändlig. Och redan här börjar det, Linda från Örebro viskar till kompisen Lotta: - Guuuud va' snygg han där är! Undrar om han ska bo på samma hotell? Trebarnspappan Peter lider. Svetten dryper och han längtar efter en drink: - Hanna, var fan är passen och biljetterna! ylar han och försöker hålla reda på bagagevagn, nallar, ryggsäckar och Expressen. Vi ska till Cypern. Men det hade inte spelat någon roll om det varit till Magaluf, Kos eller Benidorm. Vi ska ha sol, sprit och jävligt kul. Några ska ragga, några slappa. Några ska reparera ett äktenskap, andra försöka glömma ett. Det är fortfarande någon månad kvar tills taxfreeförsäljningen förbjuds, så alla rusar som tjurar mot butiken. Kassarna fylls med parfym, Glenfiddich och Gula Blend. Chivas Regal får vänta till hemresan. Det finns en gräns för hur mycket lyx man kostar på sig på hotellbalkongen. I baren sitter bilhandlar-Harry i svart kostym, pratar i mobiltelefon och krökar duktigt. Hans förtvivlade hustru sliter med tre barn, barnvagn och ryggsäckar. Efter en timmes försening på grund av tekniskt fel får vi stiga ombord. Flygvärdinnorna ler och delar ut syrliga karameller. Alla flinar tappert trots att knäskålarna håller på att gå sönder och att svetten redan forsar i armhålorna. Eva i stolen bredvid, är sjuksköterska från Malmö och 34 år. Efter några glas rött till maten berättar hon att hon med Afrodites hjälp hoppas hitta Den Rätte på den här resan. De ska sedan bo i Ystad och få flera barn, som hennes väninnor. Plötsligt erbjuder flygvärdinnorna whisky i plastflaskor, en halva för en 50-lapp, två för 95:-. Alla klappar, skriker och köper. Vi ska ju till solen och fa-an vad häftigt vi ska ha det! Tullarna på Larnacas flygplats skiter i det mesta, snart är vi ute vid bussarna. Bil-Harry kommer vinglande med tänd cigg i käften: - Jag har växlat en tia - han visar en bunt med tio tusen i cypriotiska pund - det ska väl räcka i baren, hö-hö? Den här veckan är så jävla skön. Bara jag, frugan och ungarna. Fast vi åker ju fyra veckor till Mallis varje år också ... Hans fru kommer efter. Nykter men utmattad släpar hon på barn, vagnar och ryggsäckar. Harry går på bussen, somnar och vaknar inte förrän vid hotellet. Reseledaren har tagit en överdos av hårmousse. Jag räknar till att han smeker sitt hår 126 gånger mellan flygplatsen och det första hotellet. Han är ung, rosenkindad, trevlig och expert på att få in folk på hotellen på nolltid. Alla är halvfulla, dödströtta eller både och. De flesta får för små rum som inte alls vetter mot poolen som de på bilderna i broschyren. Nu börjar de förstå meningen med orden "lätt genomfartstrafik" när motorcyklarna vrålar förbi och bilhornen tjuter. Nästa morgon, på Solresors välkomstmöte, är det hej och hå. Guiderna erbjuder en utflykt till en FN-kontrollerad buffertzon, där vi från ett utkikstorn kan få se Famagusta, det före detta turistparadiset som ligger öde sedan 1974 då turkarna ockuperade 38 procent av Cypern. Om vi inte vill vara så jävla seriösa kan vi åka på shoppingtur istället. Guiden Robert påpekar noga att vi inte får kasta toapapper i toaletten. Det ska läggas i papperskorgen bredvid. - Äckligt! tycker alla men gör som de blir tillsagda. För själva bajset får man ju spola ner, solen skiner, drinkarna är jävligt goda, och så illa är det inte! Vita kroppar spills ut runt poolen. Efter några timmar kan de första solskadorna redan anas. Försäljningen av glass går hysteriskt bra. Barnfamiljerna bråkar om pengar. VISA-korten halas fram för att skapa fred och njutning på kredit. Vem hade trott att det skulle vara så dyrt här? I poolbarens skugga sitter de något äldre paren. Iförda adidasshorts (det bästa sättet att känna igen en svensk i utlandet - inga andra går i adidasshorts!), sandaler och urtvättade pikétröjor, drar de reseskrönor. Om vem som flugit till flest platser, blivit rånad, smugglat mest. Alla babblar utan att lyssna på någon annan. Kväll i Agia Napa: Örebro-Linda och hennes väninnor avverkar barerna Bedrock och Cool innan de hamnar på Gå in - Rulla ut!. Linda kysser hungrigt Daniel från Uppsala medan hans hand smeker henne utanpå den korta, vita klänningen: - Jag älskar dig, stönar hon med spritblanka ögon. Väninnan Lotta drar i henne: - Men Linda, tänk på Ove då! - Schhh, viskar Linda och vinglar till. Lägg dig inte i det här. Senare lägger hon sig på stranden med Daniel och gör något hon inte borde ha gjort. Tre dagar efteråt påminner en besvärande klåda henne om något som blir svårt att förklara för Ove när hon kommer hem. Och hur vad det nu - hade hon kommit ihåg det sista minipillret? Solen går sakta upp över Kärleksgudinnan Afrodites ö. Det mesta är som det alltid har varit. Linda och några tusen till vaknar med svår ångest, lika många andra med svidande solskador. Eva från Malmö har efter tre kvällar ännu inte funnit Den Rätte. Man kan ju inte få allt på charter. Inte riktigt allt.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2006-10-01