Dag Öhrlund:
Kultur
Att kultur är något väldigt komplicerat, har jag förstått. Men eftersom vem som helst tydligen får vara kulturell kastar jag mig härmed in i den infekterade debatten, förvandlar samtidigt mig själv till konstnär - och konstverk!
Jag såg ett kulturprogram på TV häromkvällen. Det skulle jag inte ha gjort. Ju mer jag såg, ju mindre förstod jag och till sist blev jag förbannad när jag insåg att jag faktiskt delvis var med och finansierade cirkusen genom licenspengar (och förmodligen ett och annat dolt kulturbidrag). I programmet satt folk och tackade varandra för att dom fanns, och pratade om kulturella kvalitetstidningar som säljs i 500 exemplar till kultureliten i Stockholms innerstad. De intervjuade en ung, begåvad, långhårig och orakad svensk filmregissör som gjort en hyllad film. Han sa att han var tacksam för att folk äntligen förstått hur begåvad han var. Vad dom än frågade honom lade han huvudet på sned, kliade sig i huvudet eller drog sig i örsnibben och sa: - Ehhh. jag vet inte ... öhhh ... liksom det känns svårt att ... näe, jag vet inte liksom det är typ ... liksom ... öhhhhh ... Så där höll det på. Efter femton minuters intervju fattade jag fortfarande ingenting av vad karln menade. Det hade väl inte gjort så mycket om någon i min omgivning fattat mer än jag, men vi var fem vuxna som såg programmet och ingen fattade någonting. Det var då jag bestämde mig för att bli kulturknutte! Redan nästa dag köpte jag i en second hand-butik en basker, en lång skitig halsduk, slutade raka mig och började säga konstiga saker på jobbet. Och nu kastar jag en bensinbomb i den brinnande kulturdebatten genom att kräva följande: Prisa och belöna de breda massornas kultur! Jag tar själv aktiv del genom att omedelbart inrätta ett alternativt Nobelpris i litteratur. Idag verkar nämligen följande krävas för att man ska kunna få det riktiga Nobelpriset i litteratur: 1) Helst ska ingen ha hört ens namn tidigare 2) Man ska prata och skriva ett språk som nästan ingen förstår 3) Man ska antingen skriva fullkomligt obegripliga dikter eller tunga, smärtsamma berättelser om svåra umbäranden i ett land långt borta. Jag kan föreställa mig att det också är en fördel om man har blivit våldsamt utnyttjad i livet, då gärna av en get eller närstående släkting. För detta får man, med lite tur, en sex-sju miljoner spänn. Växlat i pesos, zloty, carambas eller annan lokal valuta räcker det till päronbrännvin livet ut och man behöver inte bry sig mer, utan kan vara skitpackad och skriva dikter i solnedgången varje dag. Dem jag först tilldelar det alternativa priset i litteratur är två klassiker, av jämlikhetsskäl en man och en kvinna, för ingen i kultureliten ska kunna anklaga mig för att vara sexistisk: Dels Mickey Spillane för hans härligt raka och hårdkokta klassiska deckare, dels Jackie Collins som förmodligen sålt fler exemplar av rinnande skvallerfylld kärlekssåpa till lyckligt suckande kvinnor, än någon annan. Hånskratta gärna, men det är en bedrift att få ett par hundra miljoner kvinnor att gråta! Jag instiftar också ett matkulturpris som omedelbart går till McDonalds. Motiveringen lyder: "För dess ohämmade förmåga att varje dag kombinera enkla, kapitalistiska tankar med miljarder människors gastronomiska drömmar, genom genialisk snabbservering av högkvalitativa hamburgare med ursmaskiga såser". Coca-cola får motsvarande dryckeskulturpris av samma anledning. Som om detta inte vore nog, vill jag förklara att jag från och med nu inte bara är kulturknutte utan också konstnär. Min konst, det är jag själv. Jag lever, alltså är jag konst. Jag är ett underbart, unikt verk i ständig förändring. Ibland blir jag utskälld på jobbet, ibland sitter jag i djupa tankar på en parkbänk iförd andra kläder. Varje situation är en ny tavla, en ny upplevelse, en installation! Du får gärna komma och titta på mig, eller så kommer jag och blir en installation hos dig för en kort stund. Men det kostar. Bra konst kostar. Kanske kan jag till och med få kulturbidrag?
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2005-02-01