Dag Öhrlund:
(Ö)känd!
Förr blev folk kända för att de kunde något. Idag blir de det genom att förnedra sig, vara mytomaner, kriminella eller genom att operera brösten. Vi har de kändisar vi förtjänar ...
Jag sitter i Celebration, Florida och följer en intressant historia på TV: En 13-årig flicka i ett lugnt villaområde har uppriven och gråtande berättat för sina föräldrar, att en främmande man kommit förbi när hon lekte vid garaget, dragit ut henne på ett fält och våldtagit henne. Reaktionerna blir starka, snabba. Sheriffen jagar gärningsmannen. Folk i området blir oroliga, vågar inte gå ut. Några paniksäljer sina hus och flyttar. Nu, någon månad senare: Flickan avslöjar plötsligt att hon inte blivit våldtagen, att det inte ens fanns någon främmande man vid hennes hus. Hon har ljugit för att få uppmärksamhet, för att få komma i TV. För att bli känd. Liknande saker har hänt i Sverige. Döttrar har anklagat pappor för incest, papporna har fällts på döttrarnas ord och dömts. Oskyldiga suttit i fängelse tills döttrarna avslöjat lögnen. De har blivit frisläppta, i bästa fall med absurt låga skadestånd och förstörda liv, medan flickorna klarat sig med en tillrättavisning. I USA är det hårdare bandage. När den 13-åriga flickan avslöjar sin lögn, arresteras hon och sätts i fängelse i väntan på rättegång. Sheriffen kräver att flickans föräldrar ska betala utredningskostnaderna, flera tiotusentals dollar. Rätt eller fel? Döm själv. I januari 2001 rymmer sju av USA:s farligaste män från ett fängelse i Texas. De jagas av ett av de största polisuppbåden sedan Bonnies & Clydes tid. Efter några veckor grips fyra av männen, den femte tar sitt liv. När de kvarvarande två lokaliseras till ett motell där de gömt sig och nu hotar att skjuta människor, kräver de att få uppträda live! FBI ger sitt samtycke. En lokal radioreporter i den lilla hålan blir hjälte för att han låter mördarna få prata sig nöjda, så att de sedan ger upp frivilligt. Reportern intervjuas i landstäckande TV och går förmodligen en ljus framtid och lönande karriär till mötes. Agerandet möter våldsam kritik över USA, inte minst från mamman till en polis mördarna skjutit ihjäl. Hon undrar varför mördarna ska tillåtas bli kändisar i radio och TV? En psykolog säger att psykiskt störda tonåringar som aldrig gjort något uppmärksammat i sina liv, kan börja råna och ta gisslan bara för att få komma med i TV. Han motsägs av en psykolog som hävdar att risken är liten, eftersom de nu arresterade mördarna förs tillbaka till ett väntande dödsstraff i Texas, den stat som för övrigt levererat en president som godkänt över 100 avrättningar. Vem som har rätt ska jag låta vara osagt, men en tragisk trend har fötts och än mer tragisk blir den av att medierna deltar i den, ibland skapar den! Förr blev man känd för att man gjorde något bra, nu blir man det lättare genom att förnedra sig i TV, avslöja sitt drogberoende eller - mörda. Förnedrings-TV föder den ena nya "kändisen" efter den andra. En ung man som – av ren dumhet, får man hoppas – låtit sig låsas in i ett hus i en TV-såpa har sex med en ung tjej inför TV-kamerorna. Kvällstidningarna blåser upp det och kryddar historien med att grabbens egen flickvän gör slut. Kanske inte helt otippat? En annan ung man vid namn Mattias lyckas år 2000 vinna "Robinson", som svenska folket tydligen tycker är ett bra mått på underhållningskvalitet (trodde jag nu på Gud skulle jag be för dessa tittare!). Våren 2002 blir han "inblandad" i ett "motorvägsdrama" där han – om man får tro den stora kvällstidningen – prejar och hotar en man som begått misstaget att köra i vänsterfil just när unge Mattias hade ett stort behov av att köra där. Mattias slåss med mannen och flyr. Resultatet blir att Mattias i Varbergs tingsrätt åtalas för vårdslöshet i trafik och ofredande. En finräkning visar att den unge Robinson-hjälten (Gud bevare oss!) tidigare är dömd för 16 brott! Bortsett från ett antal händelser som visar att han inte borde få ha körkort, är han dömd för bland annat bedrägeri, brott mot vapenlagen, misshandel och grov misshandel. Lik förbannat hypas han upp av kvällspressen, som om han på något sätt verkligen vore en kändis värd namnet. Inför okritiska reportrar berättar han att han känner sig "helt knäckt". Han beklagar sig över "kändisskapets baksida", han känner sig "brännmärkt, deprimerad och förföljd". Mitt hjärta brister, Mattias. En annan Robinsondeltagare lyckas bli kändis för att hon pumpat brösten och att en "Baren"-deltagare åkt av vägen blir förstasidesnyheter. Gamla Lill Lindfors lyckas bli nyhet genom att berätta att hon rökt hasch. TV-kocken Tina Nordström hamnar på förstasidan för att hon berättar att hon är hotad och inte törs gå ut, inte för att hon kan laga mat. Det är tragiskt att TV-producenter föder allt fler skitprogram där varje låg mänsklig egenskap lyfts fram och hyllas. Än mer tragiskt är det att pressen hjälper till att göra de självförnedrande deltagarna till någon form av kändisar. Vad är nästa steg, att man får pris om man äter avföring i direktsändning? Eller får mer spaltutrymme ju fler människor man stjäl ifrån eller slår på käften? När kommer "Vem vill bli mördar-miljonär" i TV? Var går gränsen, om den finns?
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2004-03-01